Malmö är den svenska stad som växer snabbast just nu. På något sätt känns det helt oviktigt. Samtidigt lite viktigt. Fredrik Bronner lägger tävlingen åt sidan och resonerar om något annat. Livet mellan husen.
Läser i Sydsvenskan att Malmö tydligen hade störst inflyttning förra året. Läser också de ganska förutsägbara (och till stor del rimliga) förklaringarna. Som handlar om att människor väljer bort Stockholm för övriga delar av landet i nån slags pandemi-färgad gröna våg.
Nu tror jag kanske att de flesta människor fattar stora beslut om var de vill leva i något längre perspektiv än ett år i pandemi. Och det är här jag tror att Malmös attraktionskraft finns. Malmö har ganska många saker som talar för att fler människor kommer att lockas till platsen. Inte bara det faktum att det just nu färdigställs mängder med nya bostäder i Malmö och Skåne. Nej, det byggs för fyllt i många svenska städer. Även i Stockholm.
Det är i livet mellan husen kraften finns. Det där som lockar. Malmö är en av de mest innovativa och progressiva kommunerna. Som faktiskt ser kraften i de där mellanrummen. Här finns saker på plats som många andra kommuner fortfarande debatterar politiskt. Smarta och moderna lösningar för delande. Väl utbyggt kollektivtrafik. Levande och blandade miljöer. Riktiga parker. Lägg till ett riktigt hav, närheten till Köpenhamn och vägen till Europa samt Sveriges kanske piggaste lärosäte just nu – Malmö universitet. Samt ett näringsliv där det spirar av moderna och hållbara startups.
En kritisk massa av människor som vill skapa ett större värde och samhällsnytta.
Den gamla industristaden och modellstaden för folkhemmet håller på att bli något annat. Varje gång jag är i Malmö slås jag av hur snabbt denna utveckling går, men också att den inte tappar bort människan i skalan. Det känns som att Malmö utvecklas med fokus på människan. Därför blir det lättare att mötas här och skapa något nytt.
I mellanrummen. I livet mellan husen.
Jag har länge lockats av Malmö. Någon gång ska jag släppa min hund fri på det stora fältet vid Ribersborg. Hitta nya sammanhang för de där samtalen om hållbar utveckling. På en plats där det inte är ifrågasatt längre. Där det händer.
Jag förstår att jag inte är ensam om det.
/Fredrik Bronner