Funktionell dumhet förklarar konsekvenser

P3 Dystopia har sedan 2018 publicerat ett femtiotal insiktsfulla, folkbildande och provocerande avsnitt. Den här dagen sammanfattar de liksom alla de tidigare. Det handlar om funktionell dumhet och hur den driver oss mot vår egen arts undergång. Inspirerande? Faktiskt, eftersom insikten om hur den skulle kunna gå att bryta kan bli klarare för den som lyssnar.

Hur hänger vår identitetsskapande individualism ihop med klimatförändringarna? Hur kommer det sig att vi slutat bli mätbart smartare i Skandinavien samtidig som världens befolkning fortfarande verkar få högre IQ? Och varför garanterar inte ett samhälle där allt fler civilingenjörer och fria debattörer tar allt mer plats en hållbar utveckling? Svaret är egentligen lika enkelt som självklart. Flocken. Sammanhanget. Relationerna.

Människan är en social varelse i första hand. När vi kommer in i nya sammanhang är det lätt att se och känna av funktionell dumhet. Många av oss gör det när vi byter jobb, börjar en utbildning eller flyttar in i ett nytt kvarter. Efter en tid har vi socialiserats in i det nya sammanhanget och dess funktionella dumhet. Eller så flyttar vi igen. Inga IQ-tester, personlighetsutvärderingar, betyg eller löneincitament kommer att förändra detta. Vår motivation och drivkraft är starkare när det gäller att hitta mening och sammanhang i de relationer vi har till andra människor (eller andra levande varelser).

Vi är alltså ganska kloka och har med digitaliseringens hjälp tillgång till all världens kunskap och erfarenhet i varje beslut vi fattar. Samtidigt fortsätter vi att fatta beslut som gör oss kollektivt dumma lite för ofta. Trots alla indikatorer och styrmodeller. Trots tillväxtmätningar på veckonivå. Trots alla strukturer och ramverk.

Eller kanske på grund av?

Om vi förstår och accepterar det här samtidigt som vi förstår hur vi byggt upp våra olika sammanhang och kulturer och sätter det i relation till hur våra ekonomiska och demokratiska system ser ut. Då kanske vi på allvar kan sätta det vi själva skapat i relation till den stora världen utanför oss, som vi inte skapat. Den där som vi måste anpassa oss till.

Det finns något hopp i det. Knappast något pepp för snabba och enkla lösningar, men motiverande och meningsfullt. Inte minst för de av oss som funderar på det parlamentariska läget i Sveriges riksdag just nu.

P3 Dystopia är ett väldigt fint initiativ och en av de mest folkbildande företeelser jag sett på många år. Den här sammanfattning de publicerade nyss borde kunna öppna tankar och känslor hos många ledare och beslutsfattare.

Du behöver nya mål och vi behöver dig och dina idéer

Utan att veta exakt vad du har satt upp för mål för ditt arbete, ditt företag eller din organisation vill jag störa en stund och försöka få dig att lyssna på en person, eller läsa vad den personen skrivit. Eftersom det finns nya mål i det jag vill visa dig. Mål som du nog behöver formulera och förhålla dig till.

”Science is succeeding – but solidarity is failing.”

I ett tal inför generalförsamlingen sade FNs generalsekretare Antonio Guterres dessa ord igår. I ett av de viktigaste tal jag sett – och läst – i hela mitt liv. Varenda ord är en uppmaning till handling. Verklig handling. Jag tror det finns något för oss alla som vill göra världen lite bättre. För flera än oss själva och de som står oss allra närmast.

”Vaccines are the first great moral test before us.”

Det har snart gått trettio år sedan jag läste kulturgeografi och u-landskunskap. Fortfarande står vi kvar i samma uppdelning av världen. Alla ord om rättvisa ekar tomt när vi rika lägger beslag på allt vaccin. Vill jag vara en del av lösningen? Eller fortsätta att vara problemet? Det där kan vara en viktig fråga att ställa sig. För den som tar till sig nödläget vi är i. Jag tycker att Antonio Guterres sammanfattar det bra i sin inledning.

”2020 was a global annus horribilis – a year of death, disaster and despair. The COVID-19 pandemic unleashed havoc in every country and every economy. We lost 2 million lives, including many dear members of our UN family. The human toll continues to multiply. The economic costs continue to mount. 500 million jobs gone. Extreme poverty back up to levels not seen in a generation. Inequalities widening. Hunger rising again. And global fragilities continue to be exposed. We have declared war on nature, and nature is striking back.”

Vi har mycket att göra. Generalsekreterarens tal är en ganska skoningslös och glasklar analys. Nu kan vi välja att avfärda honom som stolle, alarmistisk aktivist eller något annat. Men glöm inte, den här människan är generalsekreterare för FN. Ingenjör (elektroteknik), katolik och diplomat. Politiskt erfaren från alla nivåer i samhällsbygget. Med tillgång till alla fakta och underlag han behöver.

Knappast ett dumhuvud.

Tvärtom, en människa med ett globalt uppdrag. Han ska vara diplomat för ALLA. Då blir det så här. Det finns liksom inte något att vänta på. Rakt, klart och ärligt säger han något viktigt till oss.

Jag rekommenderar dig gärna att läsa talet. Varenda ord spelar roll. När du gjort det, läs på om de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Där är väldigt mycket redan formulerat.

Påverkar det dig? Hur? Jag hoppas att du lyssnar, läser och tar in. Vi andra behöver dig. Vi behöver dina idéer och din omställning. Uppdatera din plan. Vi hjälper dig gärna.

”Vaccines are the first great moral test before us.

These must be seen as global public goods – people’s vaccines – available and affordable to all.

The COVAX facility urgently needs more resources to procure and deliver vaccines for low- and middle-income countries, and to continue vital research and development.

I thank the countries and organizations that are supporting COVAX, and the leadership of the World Health Organization.
I welcome new engagement by major developed countries.

But the world is falling short.

Vaccines are reaching a handful of countries quickly, while the poorest countries have almost none.

Science is succeeding – but solidarity is failing.

Governments have a responsibility to protect their populations, but COVID-19 cannot be beaten one country at a time.

If the virus is allowed to spread like wildfire in the Global South, it will inevitably mutate, it is mutating becoming more transmissible, more deadly and, eventually, more resistant to vaccines, ready to come back to hound the Global North.

Moreover, recent studies have found that vaccine hoarding could cost the global economy up to $9.2 trillion – with almost half of that impact in the wealthiest countries themselves.

That figure is over 340 times more than the $27 billion funding gap for the ACT-Accelerator.

There is only one victor in a world of vaccine haves and vaccine have-nots: the virus itself.”

Att FNs generalsekreterare måste säga detta år 2021 är inte okej. Det är dags att vi blir bättre. Varenda en av oss. Företagare, mammor, mellanchefer, studenter, fotografer, pappor, aktieägare, pensionärer, föreningsengagerade, kockar, barn, gamla…. ja varenda en.

Det viktiga är kanske inte att just du tar just ditt vaccin. Det ska vi alla göra. Det viktiga är nog att vi har tålamod och inte tar någon annans. Eftersom det inte är egot, girigheten och apatin som tar oss in i en bättre framtid. Det är tillsammansskapet, respekten, tilliten och nyfikenheten.

Där klarar vi oss inte utan dig.

/Fredrik Bronner

Öppnar kontoret

Öppnar 2020 som arbetsår genom att ta ett tåg till ett möte och ett samtal om ett heldagssamtal jag ska leda i slutet av februari. Ett samtal om ett hus som ska bli en mötesplats där idéer och människor utvecklas. Ett mellanrum som en gång var tänkt att bli en kunskapshub och nu några årtionden senare kanske kan bli det. Spännande och intressant med en uppdragsgivare som ser nyttan av att näringsliv, kommun, civilsamhälle och lokalbefolkningen faktiskt återskapar viktiga sammanhang.

Jag är fullt övertygad om att detta är ett måste. 2020 måste bli året när vi slutar göra på de gamla sätten. De där sätten som skapar mer problem än lösningar. I slutet av förra året invigde ett statsråd en ny flygplats i glesbygden. I början av det här året ser fortfarande många ett parkeringshus som en lösning på något som det absolut inte löser. Vi har mycket att göra. Och vi måste göra det nu.

Den som fortfarande har svårt att förstå varför borde ha lyssnat på vinterpraten i P1.

/Fredrik Bronner

När vi slutar ifrågasätta klimatnödläget kommer vi att göra det som krävs av oss – skapa något nytt

Debattartikel publicerad i NA 10 december 2019. Skriven av Fredrik Bronner.

Debattartikel publicerad i NA 10 december 2019.

Det är klimatnödläge. Om vi accepterar det kan vi förstå att vi måste göra något helt nytt. När vi ger upp hoppet om att de gamla idéerna ska lösa problemen de skapat, då börjar vi skapa något nytt.

Det här är troligen vår tids största och mest lustfyllda utmaning. Vi har redan mycket kunskap och insikt om att de där idéerna behövs och människor med nya idéer finns det gott om. Det är dags att skapa utrymme för dem och inse att det inte räcker med mätbara data, affärsnytta, ekonomisk tillväxt och teknologisk utveckling. Vi måste styra mot gemensamma mål som är meningsfulla och varje ny idé måste förutom affärsnytta skapa verklig samhällsnytta (för människorna) och planetnytta (för allt annat levande i ekosystemen).

Nu måste alla våra idéer tillföra värden till människor och ekosystem. Det blir tydligt när vi accepterar nödläget.

Hur kan det då se ut i Örebro? Det får vi ta reda på tillsammans. Men vi måste kunna mycket bättre än att fortsätta satsa på fortsatt utveckling av ohållbar förbrukning och konsumtion och logistik som grund i vårt samhällsbygge. Om vi säger att vi ska minska utsläppen så skapar vi inte nya utsläpp. Punkt.

Varje entreprenör är viktig i det här samtalet. Varje student och forskare på Örebro universitet. Varje kommunanställd och beslutsfattare i Örebro kommun. Varje kvinna, man och barn. Och alla andra.

Vi kommer att skapa något nytt. Efterfrågan är både enorm och verklig. Klimatnödläget ger oss inte hopp, men kreativitet. Om vi slutar ifrågasätta det.

/Fredrik Bronner

Öppet på grund av klimatstrejk

Vi stänger inte när vi klimatstrejkar. Nej, vi öppnar på en annan plats. Därför möter ni oss under hösten på fredageftermiddagar utanför Rådhuset på Stortorget i Örebro. Där tar vi plats tillsammans med andra människor som vill vara med och ta Örebro till en framtid där vi människor fortfarande får plats och kan leva.

Vi kan bättre än så här. Därför måste vi prata om den där radikala omställningen. Därför behöver vi entreprenörer och människor och nya idéer.

Företagare For Future

Kom och diskutera framtidens cirkulära affärsmodeller med oss.
Var med och utveckla helt nya idéer.

Fredagar mellan klockan 15 och 17.
Stortorget, Örebro,
Vid Rådhuset.

Sluta backa Greta. Gör som Greta!

Fredrik Bronner. Kulturvetare, entreprenör och kommunikatör. VD för Bronner & Bronner Samhällsutveckling AB.

Det är måndag morgon. Jag lyssnar på Vetenskapens Värld i P1. Ett intressant samtal om åskådareffekten. Ett antal forskare resonerar om det som uppstår när vi människor liksom gör som alla andra och inte bryter ett nödläge eller en kris. Eller vad som händer när vi faktiskt gör det. 

Den är intressant den där effekten. Det krävs att någon agerar kraftfullt och väcker oss människor ibland. Som när en människa svimmar i rulltrappan. Nu argumenterar några för att Greta Thunberg gjort just det. Att hon under det året som gått tagit sig ifrån att vara en ensam skolstrejkare utanför riksdagshuset till att få flera miljoner människor att gå ut och demonstrera.

Så är det nog. Men det räcker inte. Det är fantastiskt att se FN-skrapan belyst med citat av Greta Thunberg. Det gör något fint med magen av att se bilderna på 270 000 människor på gatorna i Berlin och flera miljoner världen över. Men, jag vill nog påstå att vi fortfarande i allt väsentligt är åskådare. Visst, vårt fokus har förflyttats från den något mer abstrakta frågan om klimat och miljö till en flicka och ett växande antal demonstranter. Vi ser och imponeras av andras agerande. Det är med all säkerhet en viktigt förflyttning av fokus, men om vi ska göra det som Greta vill, då måste vi börja agera själva. Det räcker inte med att titta på.

Ja, det var några miljoner människor ute på gatorna i fredags. Men…. det var också bara någon promille av jordens befolkning. De behöver bli oerhört många fler. Som demonstrerar, som ställer om sina liv och som kräver att företag och beslutsfattare på alla nivåer (i politiska partier, föreningar, regeringar, fackförbund etc) fattar radikala beslut som gör att det som måste hända nu faktiskt händer. Typ att vi slutar gräva upp fossila bränslen ur jorden och öka utsläppen av koldioxid. Typ att vi slutar driva på det sjätte massutdöendet. Typ att vi slutar leva som att jorden har obegränsade resurser.

Eller ännu enklare: Inser att vi måste bryta tillväxtekonomin och ge upp kapitalismen. (Jo, det går att påstå det utan att vara kommunist år 2019).

Att förstå hur åskådareffekten fungerar ger bra perspektiv. Det räcker inte att med att titta på Greta. Det räcker inte med att backa Greta. Vi måste göra som Greta och vi måste göra det nu.

Eller gör det som Greta ber dig att göra om du är beslutsfattare. För ni verkar vara ganska många sådana som inte förstått att de här miljonerna av barn, unga och andra som gick ut på gatorna i fredags demonstrerade mot…… er, dig och den passivitet ni visar.

Eftersom vi är mitt i en vecka fylld av viktiga händelser för miljö- och klimatrörelsen så rekommenderar jag minst ett deltagande i fredagens ännu större demonstrationer. Leta upp ditt lokala initiativ. Om det inte finns, starta det.

Sluta vara åskådare. Var den som andra följer istället.

/Fredrik Bronner