Kategori: Utbildning

Publicerat

Det är inte barnen som blivit dumma i huvudet – det är vi

Nu kommer det att PISA-rasas i allmänheten igen. Det kommer att skyllas på olika saker. På sossar? Ja. På flyktingar? Ja. På godhetsknarkare? Troligen. På barnen? Absolut.

Men, om vi tar ett djupt andetag och tänker efter en stund. Formulerar en fråga. Vad säger PISA på ett djupare plan? Vem är som är barnens vägvisare? Vad gör iså fall dessa vägvisare? Och de där vägvisarna är inte bara professionella lärare och skolledare. De är ju alla vi som går färdigt i skolan. Vi som förr kallades vuxna. De där vuxna i rummet som många ropar efter, men få vill vara.

Om barn ska lära sig något alls, så är det nog avgörande att de finner det lärandet meningsfullt. Jag tror att fler som uttalar sig tvärsäkert om kunskap, skola och PISA skulle behöva reflektera över det. Barn lever inte i ett vakuum utan är – som alla andra – en del av den kultur och samtid vars värderingar, attityder och uttryck på många olika sätt bidrar till det som barnen finner just… meningsfullt.

Hur ser den kulturen ut? Hur ser den samtiden ut? Vad är populärt i vår tid, i vår lilla del av världen? Vilka styr, och hur styr de? Hur skapas upplevd mening i vår kultur? Kanske är det inte så konstigt att PISA visar det som PISA visar, om en reflekterar över de frågorna.

Allt är som det ska bli, även i detta avseende. Vill vi att det ska bli på andra sätt? Då får vi göra något annorlunda. Medvetenhet är bra då. Den som nu kommer att rasa, men som själv predikar egna ogrundade teorier om ditten och datten, är ett lysande exempel på det som PISA visar på djupet. Att vi faktiskt bygger vårt land på bildningsförakt just nu.

En av mina husprofeter, Lars Winnerbäck, har skrivit att isarna smälter till ett TikTok-beat.

När vi är upptagna med att gräva gropar, och fylla igen varandras gropar, då kommer vi att vara upptagna med att gräva gropar. Kanske är det dags att sluta gräva?

Det här är vår tid, vi har ingen annan. Det är inte barnen som blivit dumma i huvudet – det är vi. Men, vi skulle kunna göra något radikalt annorlunda med den insikten. Om vi vill.

Kanske är det dags att sluta gräva? Kanske är det dags att sluta skylla på barnen?

Publicerat

Vägskäl

11 september 2023 antogs jag som prästkandidat i Strängnäs stift av Biskop Johan. Efter den finaste rekryteringsprocess jag var med om. Lång, prövande, sökande, respektfull och varm. Jag är halvvägs till magisterexamen i teologi och har några år kvar i utbildning. Tiden och möjligheterna jag har till att ta konsultuppdrag har minskat, men ibland kan jag fortfarande vara tillgänglig när det behövs.

Det är en gåva att få ett sådant här förtroende. Jag tror att fler arbetsuppgifter, roller och yrken skulle må bra av att jobba som Svenska kyrkan gör när det gäller att pröva kall och lämplighet. Det är också en gåva att få leva i ett land där en kan få nya studielån som fullvuxen. Jag har inte gjort något för att förtjäna detta. Det är inte något som har med rättvisa att göra. Det bara är. Tack.

Publicerat

Kunskap och kreativitet

Terminsstart. Jag föreläser och handleder studenter som läser sista terminen på Musikhögskolan vid Örebro universitet. Studenter som ska gå ut och erbjuda kreativitet och konstnärlighet i musikaliska entreprenörskap. Det blir fint. Vi pratar omställning, idéutveckling, Business Model Canvas, efterfrågan, samhällsnytta, affärsnytta, planetnytta och inte minst drivkraft och känslan av både sammanhang och mening.

Saker förändras. Världen förändras. Här kommer nya entreprenörer.

Det är också terminsstart för mig. Jag kommer ägna större delen av tiden kommande år på mina teologistudier. På lång sikt skiftar mitt fokus rejält. Eller kanske inte. Det kommer att visa sig.

Publicerat

Tänk om det djupare värdeskapandet inte är ekonomiskt? Nu börjar jag läsa teologi.

I höst börjar jag på teologprogrammet. Heltidsstudier på distans i minst tre år väntar vid sidan av det arbete jag gör som konsult och rådgivare. På vilket sätt kommer det att påverka mitt erbjudande som företagare? Är det rent av ett kommersiellt självmord? Låt mig tänka högt en stund.

Värdeskapandet är i vårt samtida offentliga samtal väldigt låst till ekonomi. Att fler människor ska få dela på mer pengar är det stora utvecklingsmålet. Men, vad vi ska ha alla de där pengarna till saknas det ett djupare samtal kring. Tänk om värdeskapandet i det vi delar inte bara är ekonomiskt. Tänk om våra olika idéer och initiativ främst påverkar oss som levande människor och inte som ekonomiska människor. Kan det vara så att de klassiska vetenskaperna som en gång byggde universitetsväsendet och akademin fortfarande är relevanta?

Så här inleds Wikipedias sida om teologi:

Teologi (grekiska: θεός – gud, λόγος – ord, kunskap, förståelse, mening) är ”läran om Gud”. I sin ursprungliga, och bokstavliga, betydelse, inbegriper begreppet en innebörd av teoretiska tankar och uppfattningar kring det övervärldsliga (”Gud”), världens beskaffenhet och människans förhållande till den övervärldsliga verkligheten.

I Sverige används av historiska skäl begreppet teologi ofta synonymt med religionsvetenskap, det vetenskapliga studiet av religion. Religionsvetenskapen kännetecknas dock av ett areligiöst förhållningssätt till religionen, till skillnad från den traditionella teologin som innefattar konfessionell dogmatik.

Wikipedia

Det finns några tunga ord där. De första åren av 1990-talet läste jag på Kulturvetarlinjen vid det som då var en högskola i Örebro. Jag hade ett mål med mina studier, nämligen en examen i kommunikationsvetenskap och en karriär som kommunikatör. Så blev det också. Den tog mig till intressanta arbetsplatser och massor av insikter och fina möten med långa relationer som följd. Men, jag tyckte kurserna i idéhistoria, sociologi, socialpsykologi och sådant var mest intressanta. I mitt arbetsliv har det mesta handlat om kommunikation av budskap och idéer i mötet mellan offentlig sektor (stat och kommun främst) och privat sektor (näringsliv och civilsamhälle främst). Ju äldre jag blivit desto klarare har det blivit för mig att det är relationerna mellan människor som är hela grejen. Det är där idéerna föds, utvecklas och skapar värde. Framför allt i det vi inte kan kvantifiera eller mäta. I känslor och upplevelser. Jag har verkat under några årtionden där utvecklingen varit exponentiell med mål som blivit alltmer mätbara och planerade. Ett samhälle som byggts på briljant ingenjörskonst finansierad av ekonomisk teori om tillväxt och fördelning.

Ändå växer klyftor mellan människor. Ändå tvingas människor på flykt. Ändå blir utsläppen allt större och temperaturen höjs med tydliga konsekvenser. Hur bra går det för oss på en skala från noll till hundra?

Jag har saknat tron och meningen. Känner att visionerna om samhället och världen blivit allt tunnare och kortsiktigare. Samtidigt blir det smärtsamt tydligt att konsekvenserna av det samhälle vi skapat i en inte längre alltför avlägsen framtid kommer att leda till massor av lidande för allt och alla som lever. Så var finns meningen då? Varför känner jag en sådan djup mening i nära och tillitsfulla samtal med andra människor? Vad är det som skiljer de där mängderna av snabba avstämningsmöten och mingelflirtar från verkligheten?

Jo, du läste rätt. Verkligheten. Det är den jag försöker hitta tillbaka till. Där kommer teologin in. Kanske kan det vara en provocerande tanke i en svensk kultur som präglas av ett sekulariserat samhällsbygge. När jag skriver det här har många semester. Förhoppningsvis nära människor som vill dem väl. I kärlek och respekt. Nära naturen med sol, bad och skog. Eller något annat. Mitt i verkligheten. I det där som människan inte skapat. Världen är nämligen mycket större än människan. Det vi skapat har vuxit ur det vi inte skapat. Våra begär har skapat en ekonomi som växer ur planeten vi är helt beroende av. Jag tror inte inte på den idén. Att ständig tillväxt är meningen med livet. Ingenting kan växa för evigt. Allt går i cirklar.

Så tillbaka till teologin. Tankar och uppfattningar kring det som är större (eller utanför) människan. Det som några kallar för Gud. Tankar om världen och människans förhållande till den. Till verkligheten. Det är den jag vill fortsätta att utforska, men med nya perspektiv. Det är knappast någon modern teolog som tror på en Gud i mänsklig gestalt (en gubbe med stort vitt skägg) som sitter på en tron i himlen och delar ut order till människorna. Tanken är större och mer omfattande. För mig handlar det om att universum är större än oss. Finns inte där för att vi ska utnyttja skapelsen för att stilla begär och tjäna pengar. Jag ser väldigt få konflikter mellan teorin om Big Bang (dvs att allt plötsligt uppstod ur intet) och de stora religionerna och livsåskådningarna. Naturvetaren säger att solens energi är uppkomsten till allt som växer på jorden. Och att energin inte kan upphöra utan ständigt hittar nya vägar. Solens strålar gör att en planta kan växa. Jag äter den får energi och kan röra mig. Mina rörelser går vidare in i något annat. På samma sätt kan inte kolatomerna som bygger upp allt organiskt (som min kropp) sluta att existera utan byter form. Det stora kretsloppet. Gud är ett ord, ett begrepp, en tanke skapad av människor, men själva verkligheten är mycket större.

Det sägs att Albert Einstein sagt att det finns två sätt att se på livet. Antingen är inget mystiskt eller så är allt mystiskt. Oavsett synsätt så är livet mycket större än människan och våra idéer. Det är det som lockar mig till teologin. Respekten och tilliten till verkligheten. Jag vill hellre bidra till kloka samtal, tröst och vägledning i den tid som jag lever i, än hopplöst springa runt och försöka larma och få människor att förstå att vi inte kan fortsätta leva i en livsstil som utarmar den verklighet vi är beroende av för att kunna överleva. Därför ser jag fram emot att fördjupa mig i teologin de kommande åren. Min egen tro kommer säkert att utmanas och det är bra. Jag är också övertygad om att det kommer att stärka mig som människa och därmed också som företagare och konsult. Exakt hur är omöjligt att veta i nuläget.

I sitt fina sommarprat från 2011 säger Owe Wikström något om att i mötet mellan något inifrån mäniskan och något utanför människan kan vi hitta oss själva och meningen. I ett glasklart TED-talk från 2021 står Paul Gilding och konstaterar att det är fullt på jorden och får mig att förstå hur viktigt det är att vi alla inser det och gör något åt det om vi vill lindra kommande generationers lidande. I ett vackert, poetiskt och tydligt levande sommarprat från 2021 förklarar Nina Burton ytterligare något viktigt om verkligheten. Där står jag och söker frågorna mer än svaren. Och ju mer jag söker desto fler blir frågorna. Jag lyssnar på teologerna Joel Halldorf och Patrik Hagman i Läsarpodden. Läser texter av teologen Petra Carlsson. Inspireras av företagsledare och vägvisaren Gerhard Bley som är med och grundar Kontempel. Hittar lugn och ro i Rowan Williams texter. Läser Laudato Si´som är monumentalt viktig i den katolska socialläran. Blir varm i magen av KG Hammars ord och tankar. Vaknar till Susanne Dahls fina morgonandakter i P1. Hittar ro i urgamla, men tidlösa texter av tidiga teologer och kyrkofäder. Alla bjuder in till samtal och idéutveckling om människan, känslorna och verkligheten.

I höst kommer jag att arbeta hårt. Skriver näringslivsstrategier och kommunicerar hållbarhet. Leder samtal. Deltar i samtal. Och läser teologi. Det kommer att bli tufft. Kalendern är lite för intecknad. Men, jag känner att det kommer att bli bra. Rötterna tar sig nedåt och grenarna sträcker sig uppåt mot ljuset. Om det blir ett kommersiellt självmord så är det meningen. Det saknas ju inte tankar om tillväxtkritik, det omoraliska i girighet och diskriminering i teologin och filosofin. Aristoteles, Thomas av Aquino och Jürgen Habermas har en hel del gemensamt. Jag tror att det finns mycket kvar att lära. Så jag gör det. Framtiden är inte helt klar. Men jag fortsätter att driva företaget vidare samtidigt som jag studerar.

För några år sedan skrev Rafael Donner en fin självbiografisk essä, ”Människan är ett känsligt djur”. Han avslutar den så här:

Jag tror att mycket av samtidens mållöshet och apati i denna konfrontation, mellan den rationella, ekonomiska, effektiva och objektiva verkligheten, och mellan människans subjektiva, empatiska längtan efter en mening. En värld som försöker ignorera människans känslor kommer aldrig att kunna tillfredsställa detta behov. Bakom alla strukturer vi byggt upp, alla normer, regler, idéer, system och begrepp, alla institutioner, uppfinningar, verktyg och koncept, bakom dessa kulisser står bara ett litet djur fyllt av stora känslor – ett mänskligt, känsligt djur.

Rafael Donner

Den påhittade verkligheten vi människor skapat är overklig. Är det nu mitt företagande blir oattraktivt för alla andra? Stannar upp och funderar lite. Känns det inte lite oroligt? Nej. Jag tror att det blir bra. Eller, jag tror helt enkelt. Den stora verkligheten utanför oss säger något annat till mig.

Var inte rädd.
Allt är som det ska.
Det bästa har inte hänt än.

Vi kan bättre. Om vi litar på varandra och verkligheten. Något fint att tro på. Att lita på. Jag gör det.

Publicerat

Tack Framtidsentreprenörerna!

Tänk att det gick att göra. Att vi kunde genomföra en utbildning för olika entreprenörer, med olika bakgrund, olika ursprung, olika åldrar och olika allt. Dessutom med hållbarhet i själva kärnan.

År av främjande, entreprenörskap, rådgivning, mentorskap och annat föll på plats och landade i den utbildning vi kallar Framtidsentreprenörerna. Som blev verklighet tack vare kloka Josephine Hedlund på Coompanion Mälardalen och nyfikna tjänstepersoner på Region Örebro län.

Idag avslutade vi den första omgången med den första kullen. Ganska överväldigade av vad de här olika människorna delat med varandra och sätten de hjälpt varandra framåt och därmed också är på god väg att knuffa andra människor, företag och organisationer i sina samhällen i en mer hållbar riktning.

Vi har fått hjälp av begåvade framtidsentreprenören Hanna Welander med att sammanfatta den här utbildningen i en film. Titta gärna på den. Kom ihåg, att det finns framtidsentreprenörer överallt. De är här nu, men det är inte alltid vi ser dem.

Idag kan vi med stolthet certifiera den första kullen. Det känns fantastiskt. Tack Framtidsentreprenörerna.

Publicerat

Framtiden, idéutvecklingen och det lokala näringslivet

Jag står och pratar med en av de som deltar i kursen Framtidsentreprenörerna som vi tagit initiativ till och genomför tillsammans med Coompanion Mälardalen. Vi har just avslutat den fjärde dagens program. Han har jobbat på storbank. Ställt kritiska frågor om CSR, gröna fonder och cirkulär ekonomi. Jag berättar att jag tycker att det är synd att det är för lätt att bli stollestämplad bara för att en säger att kapitalismen är körd. Han håller med. Hur svårt kan det vara att utveckla en kultur där vi inte förstör människor, djur och natur bara för att tjäna pengar? Eller skapa jobbtillväxt? Varför har det blivit så partipolitiskt att konstatera att det blir så mycket svårare för oss människor att hitta på en ny planet än att hitta på en ny ekonomi.

Ingen av oss är jätteradikal. Eller så är vi det bara på andra sätt. Kanske har vi bara slutat att tyst acceptera att vi är med i en kultur där ett träd inte ges något värde innan vi fällt det. Där ett djur inte ges något värde innan vi dödat det. Att vår egen trygghet och livskvalitet inte kan uppnås på bekostnad av någon annans.

Den här kursen är ganska omvälvande. Det är vår egen filosofi för hållbar idé- och affärsutveckling som ligger till grund för allt vi gör på kursen. Liksom vår egen iteration av Business Model Canvas. Kursen görs på plats och digitalt. Och deltagarna är de mest engagerade jag någonsin mött under alla år som utbildare och föredragshållare i entreprenörskapsfrågor och affärsutveckling.

Det är skönt. Och oavsett om vi diskuterar mening, samhällsnytta eller planetnytta så är tankarna, idéerna och erfarenheterna som Framtidsentreprenörerna delar med varandra väldigt generösa och levande. Alla de finaste och bästa teorierna om mänskliga relationer, delande och och fredlig tillit utspelas framför mina ögon.

Den här gruppen (dessutom dubbelt så stor som den vi planerade för eftersom så många sökte) hjälper mig att se lite klarare kring framtidens idéutveckling och lokal näringslivsutveckling. Jag har under åren varit med och gjort flera undersökningar och diskuterat glappet mellan det som näringslivet säger är viktigt med hållbarhet och det vi kan mäta som faktiskt insatser. I det här glappet har det varit ganska mörkt. Men, inte nödvändigtvis så mycket längre. De är här nu, företagarna som tar plats i det där glappet. De kommer från framtiden. Med idéer som inte nödvändigtvis behöver göra så mycket väsen av sig. Och det räcker bra med att de tillför verkliga värden till samhället och planeten. Meningsfulla är de redan. Alla ord och all energi vi möter på onsdagarna går inte att misstolka.

Snart börjar vi diskutera ekonomisk resiliens med den här gruppen. Det blir spännande. Spännande är också tankarna vi har på en fortsättning. Både i andra delar av Sverige, men också som en fördjupande fortsättningskurs där vi startat.

Framtidsentreprenörerna är något av det bästa jag varit med om. Att få vara med om det hösten 2020, mitt i pandemin, känns lite poetiskt.

/Fredrik Bronner

Publicerat

MENINGSFULLT ENTREPRENÖRSKAP på sju minuter

En kort sammanfattning av föredrag inspelat för Framtidsentreprenörerna. I vår modell för hållbar idé- och affärsutveckling utgår vi ifrån fyra olika perspektiv som behöver vara balanserade; mening, samhällsnytta, planetnytta och ekonomisk resiliens.

Det här är ett kondensat av ett fördrag vi spelade in i början av september 2020 för kursen Framtidsentreprenörerna. Det handlar om mening. Hur vi får mening i våra idéer och företag.

Föredraget är inspelat hemma hos oss och gjorde via Zoom. Vi kommer att producera ett antal korta dokumentärfilmer utifrån vår filosofi under hösten. En av dessa kommer att handla om meningsfullt entreprenörskap. Presenteras så snart den är filmad, klippt och publicerad.

Publicerat

Att prata med unga

Den här förmiddagen mötte vi elever på Thorén Business School i Örebro. Unga människor som precis börjat sitt sista år på gymnasiet. Tre pass. Fyrtiofem minuter vardera. Om tillståndet på planeten och behovet av hållbar idé och affärsutveckling.

Vi ställer oss i en korsning. Mellan mening, samhällsnytta, ekologiskt värde och ekonomisk bärkraft måste balanseras. Där växer vår filosofi. Att prata med unga människor om varför det är viktigt känns väldigt angeläget. Vi har ju inte plats för fler affärsmodeller som bidrar till ökade klyftor mellan människor, ökade utsläpp som bidrar till ökad uppvärmning eller fler meningslösa prylar och tjänster.

Nu kommer det generationer som inte bara måste utvecklas och må bra, utan även ställa tillrätta de problem som vi som gått före dem skapat.

När vi ger dem i uppgift att remixa idéerna som skapat dessa problem så får vi alltid höra kloka tankar. Idag om hur VOI skulle kunna ersätta bilresor istället för promenader. Hur engångsförpackningar för hämtmat skulle kunna ersättas och hur energydryckskonsumtionen skulle kunna ställas om.

Det är fint att prata med unga. Men det finaste är att lyssna på dem.

Publicerat

Succé: Högt söktryck på FRAMTIDSENTREPRENÖRERNA

Det känns som en succé när söktrycket blev mer än 30 procent högre än vi tänkte. Kursen/utbildningen FRAMTIDSENTREPRENÖRERNA som vi gör tillsammans med Coompanion i höst fick betydligt fler sökanden än vi tänkt. Otroligt kul och inspirerande. Därför gör vi nu plats för fler på kursen. Vi kommer att starta med 40 deltagare istället för 30 som vi planerat. Så nu gör vi andra praktiska lösningar och ser fram emot att möta de här 40 personerna som sökt.

  • Deltagarna kommer från sju olika kommuner i örebroregionen
  • Vår yngsta deltagare är ett par år över 20, vår äldsta strax över 60
  • 65 procent av deltagarna är kvinnor (35 procent är män)

Alla har kloka idéer kring nya hållbara tjänster/varor eller omställning av en befintlig idé i ett befintligt företag. I dagarna skickar vi ut mail till alla som sökt och laddar upp för ett första digitalt mingel. Det blir en lärorik höst med de här entreprenörerna.

De kommer från framtiden. Men är redan här.

Publicerat

Att göra livet lättare för kunden

Efter många år och ännu fler kurser och rådgivande samtal med unga människor med idéer (vi kan kalla dem entreprenörer) börjar ett tydligt mönster att synas. Väldigt många idéer handlar om att göra livet lättare/bättre för de människor entreprenörer utvecklar en idé för. Att något slags motstånd ska minska, eller något göras på ett ännu mer bekvämt sätt.

Det där är en bra utgångspunkt. Att göra något bättre för människor.

Här börjar ofta processer i idé- och affärsutveckling som kommer att vara bra för att skapa affärsnytta på kort sikt. Kanske också faktiskt göra livet lite bättre för kunden, men också det på kort sikt.

Men, vi måste nog inse att det faktiskt är så att utvecklingskurvan för vår bekvämlighet följer utsläppskurvan och kurvan som visar koncentrationen av koldioxid i atmosfären (på bilden). Och alla de där andra kurvorna som pekar spikrakt uppåt sedan industrialiseringen tog fart. Vi vet att detta inte kommer att fortsätta för alltid. Planeten räcker helt enkelt inte till.

Det är alltså ganska viktigt för oss att förstå att vi måste bryta sambandet mellan att göra livet enklare och bättre för våra kunder, och en ökning av utsläppen. Vi måste acceptera att våra nya idéer för bekvämare liv inte får ha negativa konsekvenser för andra människor, djur, natur och planet. Då måste vi förstå och acceptera vilka de grundläggande behoven är. Det svåra är inte att hitta kortsiktiga behov hos andra människor. Det svåra är att tillfredsställa dessa utan att göra det omöjligt för oss att tillfredsställa våra långsiktiga – och grundläggande – behov. Typ luft som går att andas, vatten som går att dricka och tillräckligt med mat för att överleva, och mänskliga relationer/sammanhang som skapar tillhörighet och trygghet.

Idag satt jag med studenter som snart är färdiga ingenjörer. Utbildade vid ett svenskt universitet. De presenterade veckans utveckling av sina idéer inom ramen för en kurs i marknadsdriven innovation och idéutveckling. Jag råkar vara en av deras kursledare. När jag lyssnade på deras presentationer blev det liksom glasklart. Nu kommer en ny generation med utvecklade krav på bekvämlighet. Med nya idéer som ska tas till marknaden.

Vi måste bli bättre på att koppla ihop affärsnytta med samhällsnytta och planetnytta. Omedelbart. Annars är risken överhängande att vår nya bekvämlighet gör livet olidligt obekvämt om bara ett par årtionden. Det kräver en djupare insikt och förståelse för hur den här planeten som vi bor på fungerar. Det kräver idéer som konsekvensanalyseras djupare och bredare. Det kräver nya modeller och verktyg för idé- och affärsutveckling.

Då blir det kanske lättare för oss som lever i ett blött och kallt land att acceptera att det är klokare att gå till fots i staden, eller att ta sin gamla trampcykel än att använda den där elsparkcykeln. Eller att det är lösningar för delande av bilar som är det riktigt innovativa, snarare än hur bilen drivs. Och att mer vegetariskt i maten kombinerat med mindre matsvinn kanske är klokare än att äta insikter och kaniner.

Jag tror ibland att vår fåfänga jakt på ett ännu bekvämare liv är en av de grundläggande orsakerna till att vår konsumtion (och utsläppen som är direkt kopplade till denna konsumtion) ökar. Det är nog mest ett kortsiktigt ångestdämpande som har fler negativa långsiktiga konsekvenser än långsiktiga förbättringar.

Här är entreprenörer och människor med nya idéer viktiga. Om vi klarar av att balansera kortsiktiga och långsiktiga perspektiv. Om vi tittar utanför vår egen affärsnytta och börjar våra processer i större och bredare nyttoperspektiv för samhället vi lever i och planeten vi lever på.

Det är utmanande, svårt och obekvämt att vara människa. Ganska ofta. Med den insikten kan vi kanske tänka lite klokare. Så att vi utvecklar bättre liv för varandra, utan att försämra de grundläggande förutsättningarna för allt liv.

För att uttrycka det klart och tydligt: Framtidens idéer kan inte utnyttja människors känslor av motstånd inför livets utmaningar för att skapa affärsnytta. Vår ångest, oro, lättja och lathet riskerar att utplåna oss så länge som idéer utvecklas utan ambitioner om att lösa dessa problem på ett djupare plan för människan, och ett bredare plan för samhället och planeten.

/Fredrik Bronner

Den som händelsevis tycker att detta verkar naivt får gärna ta kontakt så pratar vi om saken. Eller så tar vi det samtalet till en smältande glaciär och försöker få förståelse för vår bekvämlighet. Risken är dock att det blir svårt för oss att övertala glaciären att sluta smälta. Den kommer inte att bry sig om oss. Den bara gör det den gör, som en konsekvens av det vi gör.

Drivs med WordPress