Publicerat

Funktionell dumhet förklarar konsekvenser

P3 Dystopia har sedan 2018 publicerat ett femtiotal insiktsfulla, folkbildande och provocerande avsnitt. Den här dagen sammanfattar de liksom alla de tidigare. Det handlar om funktionell dumhet och hur den driver oss mot vår egen arts undergång. Inspirerande? Faktiskt, eftersom insikten om hur den skulle kunna gå att bryta kan bli klarare för den som lyssnar.

Hur hänger vår identitetsskapande individualism ihop med klimatförändringarna? Hur kommer det sig att vi slutat bli mätbart smartare i Skandinavien samtidig som världens befolkning fortfarande verkar få högre IQ? Och varför garanterar inte ett samhälle där allt fler civilingenjörer och fria debattörer tar allt mer plats en hållbar utveckling? Svaret är egentligen lika enkelt som självklart. Flocken. Sammanhanget. Relationerna.

Människan är en social varelse i första hand. När vi kommer in i nya sammanhang är det lätt att se och känna av funktionell dumhet. Många av oss gör det när vi byter jobb, börjar en utbildning eller flyttar in i ett nytt kvarter. Efter en tid har vi socialiserats in i det nya sammanhanget och dess funktionella dumhet. Eller så flyttar vi igen. Inga IQ-tester, personlighetsutvärderingar, betyg eller löneincitament kommer att förändra detta. Vår motivation och drivkraft är starkare när det gäller att hitta mening och sammanhang i de relationer vi har till andra människor (eller andra levande varelser).

Vi är alltså ganska kloka och har med digitaliseringens hjälp tillgång till all världens kunskap och erfarenhet i varje beslut vi fattar. Samtidigt fortsätter vi att fatta beslut som gör oss kollektivt dumma lite för ofta. Trots alla indikatorer och styrmodeller. Trots tillväxtmätningar på veckonivå. Trots alla strukturer och ramverk.

Eller kanske på grund av?

Om vi förstår och accepterar det här samtidigt som vi förstår hur vi byggt upp våra olika sammanhang och kulturer och sätter det i relation till hur våra ekonomiska och demokratiska system ser ut. Då kanske vi på allvar kan sätta det vi själva skapat i relation till den stora världen utanför oss, som vi inte skapat. Den där som vi måste anpassa oss till.

Det finns något hopp i det. Knappast något pepp för snabba och enkla lösningar, men motiverande och meningsfullt. Inte minst för de av oss som funderar på det parlamentariska läget i Sveriges riksdag just nu.

P3 Dystopia är ett väldigt fint initiativ och en av de mest folkbildande företeelser jag sett på många år. Den här sammanfattning de publicerade nyss borde kunna öppna tankar och känslor hos många ledare och beslutsfattare.

Publicerat

Nästa stora grej finns framför dina ögon

Många svenska kommuner jobbar hårt för att att vara attraktiva. För att sätta sig på någons karta. Mängder av kommunikatörer och strateger skapar allt snyggare kampanjer för olika städer, kommuner och platser. Men vad är det som lockar oss människor? Vad är nästa stora grej?

I Örebro lockar vi nu med The Greater Örebro Area. Det är ett Smart Move att flytta hit. Trelleborg bygger om sin hamn för att skapa nya moderna bostäder och kontor för nya moderna människor. Let’s Create lockar Norrköping. Eskilstuna säger sig vara en av världens mest miljösmarta industristäder. Helsingborg lockar med ett varierat näringsliv med en lång historia av entreprenörskap. Företagsklimatet är bland de bästa i landet. Från Skellefteå utropas att det där investeras mest per capita i Sverige just nu. Och alla har ett utmärkt logistikläge, vacker natur och livlig handel.

Det berättas om förändring och framtid. Mer eller mindre på samma sätt mot ungefär samma målgrupper. Och det är väl inget fel med det. Det är uppenbart att både strateger och kreativa kommunikatörer, copywriters och byråer gjort sina analyser och sin omvärldsbevakning.

Sett i ett bredare perspektiv då? Hur går det för oss på en skala från noll till hundra? Med folkhälsan, utbildningsnivåerna och innanförskapet? Med våra lokala hållbarhetsmål och deras påverkan på de globala hållbarhetsmålen? Ökar den globala temperaturen fortfarande i takt med våra utsläpp och konsumtion?

Jag tror att nästa stora grej finns där. I att uppfylla de målen. Genom att börja med att formulera dem. Med hjälp av människorna på platsen. Vi som lever och verkar på en plats kanske också behöver lockas ibland. Inte bara de som vi tror att vi vill locka som nya till våra platser.

Vad är det som attraherar människor? Ganska grundläggande saker. Vatten som går att dricka, luft som går att andas, trygga miljöer där vi kan slappna av. Natur som är tillgänglig för oss. Och andra människor. Människor som vi kan relatera till, lita på och göra saker tillsammans med ibland. Eller ofta.

En plats som gör det det här möjligt för oss kommer att vara en bra plats. Där vi kan leva, utvecklas och växa. Inte bara i konkurrens, utan också i någon slags större tillsammansskap. Vi kan kalla det samhället. Där kommer vi att skapa värden. För oss själva, för andra människor men kanske också för naturen och ekosystemen vi är beroende av på platsen.

Den insikten är lika viktig som att det finns människor med kreativitet och entreprenörsanda. Med den insikten kan de människorna skapa idéer, varor och tjänster som gör förutsättningarna för livet på platsen goda. För fler människor. Och det är det här som kommer att vara det verkligt attraktiva.

Det är inte alltid mätbart. Det är inte alltid innovativt. Men det är väldigt levande. 250 000 år av mänsklig evolution.

Därför är det så intressant att ta del av tankar och idéer som redan börjat omsätta sig i praktiken. Inte sällan med utgångspunkt i de globala hållbarhetsmålen. Jag fortsätter att hitta spännande tankar och idéer i Malmö, där både staden och universitetet bryter ny mark och återupptäcker gamla sanningar. Jag inspireras av pigga samtal från Södertörns högskola. Det pratas inte sällan om någon slags omstart efter pandemin. Jag tror kanske att den omstarten behöver bli något mycket större än så. En djupare och förändrad syn på människans, naturens och platsens värde. Genom att förstå människan som något större än Homo Economicus blir det lättare att ta plats i den djupa tiden. I existensen och evolutionen. För den som vill vara med och bidra till något långsiktigt som vi kan kalla framtiden.

Det kan bli meningsfullt, samhällsnyttigt och planetnyttigt. Vilket skapar goda förutsättningar för ekonomisk resiliens.

Vi har redan mött många människor som har den här synen. Bland annat i Framtidsentreprenörerna. Vi vet att de finns överallt. Nästa stora grej finns framför dina ögon. Den som vågar titta inåt kommer att upptäcka massor. Det gäller både människor och platser. Platsmarknadsföring som utgår från vad platsens människor och natur är tillsammans. Kräver en bra plats.

Kanske kan det vara ett smart move?

/Fredrik Bronner

Publicerat

Tillvarons tillhåll – om staden och platsen

OBS i P1 har den här veckan publicerat en serie samtal under rubriken Tillvarons tillhåll som du som arbetar med stads- eller samhällsplanering borde lyssna på. Även du som arbetar med platsmarknadsföring kan nog må bra av att lyssna på de här talade essäerna.

Efter att ha jobbat med såna här frågor i mer än tjugo år har jag blivit en sån där människa som går i cirklar. Som känner igen cyklerna av trender i hur vi diskuterar städer och platser. Pandemin har satt saker i skarpare ljus. Digitaliseringen som fortsätter bidrar med några skarpa kontraster.

I det tredje samtalet är utgångspunkten Jane Jacobs tankar om staden. När jag lyssnar på det påminns jag om något. Nämligen att det är människorna som är platsen. Summan av liv. På rätt plats är det inte bara människorna, utan även allt annat liv. Djur, natur, väder och vind.

Det är i mellanrummen det händer. Mellan husen, i parkerna, på torgen, trottoarerna, framför scenerna, vid borden. När vi möts, reagerar, responderar och känner något. Där uppstår dragningskraften.

Vad skulle hända om vi fördjupade och breddade våra samtal om framtidens städer och platser? Kopplade ihop oss med gårdagen? Om vi förstår varför vi står där vi står blir det kanske lättare för oss inse vad vi behöver nu. Så att vi kan ta kursen mot framtiden på ett mer hållbart sätt.

Jag står kvar i min korsning där mening, samhällsnytta, planetnytta och ekonomisk resiliens möts. I just min korsning ser jag en stadskärna som sakta tömts på mänskligt innehåll, där matbud som har bråttom tar plats i mellanrummen. Men de ser ganska ensamma ut.

Samtalen i OBS kräver lite av dig som lyssnar. De är korta, men innehållsrika. Kanske tvingar dig att respondera snarare än omedelbart reagera. Jag tror att det är bra. Kanske är det så vi borde se på våra städer och platser också? Det är nog värt att prova. Tillvarons tillhåll, mellanrummen, livet mellan husen. Svaren finns ju där. Hos människorna och allt annat som lever. Det är ju vi som attraherar varandra.

/Fredrik Bronner

Publicerat

Livet i mellanrummen är gott i Malmö

Malmö är den svenska stad som växer snabbast just nu. På något sätt känns det helt oviktigt. Samtidigt lite viktigt. Fredrik Bronner lägger tävlingen åt sidan och resonerar om något annat. Livet mellan husen.

Läser i Sydsvenskan att Malmö tydligen hade störst inflyttning förra året. Läser också de ganska förutsägbara (och till stor del rimliga) förklaringarna. Som handlar om att människor väljer bort Stockholm för övriga delar av landet i nån slags pandemi-färgad gröna våg.

Nu tror jag kanske att de flesta människor fattar stora beslut om var de vill leva i något längre perspektiv än ett år i pandemi. Och det är här jag tror att Malmös attraktionskraft finns. Malmö har ganska många saker som talar för att fler människor kommer att lockas till platsen. Inte bara det faktum att det just nu färdigställs mängder med nya bostäder i Malmö och Skåne. Nej, det byggs för fyllt i många svenska städer. Även i Stockholm.

Det är i livet mellan husen kraften finns. Det där som lockar. Malmö är en av de mest innovativa och progressiva kommunerna. Som faktiskt ser kraften i de där mellanrummen. Här finns saker på plats som många andra kommuner fortfarande debatterar politiskt. Smarta och moderna lösningar för delande. Väl utbyggt kollektivtrafik. Levande och blandade miljöer. Riktiga parker. Lägg till ett riktigt hav, närheten till Köpenhamn och vägen till Europa samt Sveriges kanske piggaste lärosäte just nu – Malmö universitet. Samt ett näringsliv där det spirar av moderna och hållbara startups.

En kritisk massa av människor som vill skapa ett större värde och samhällsnytta.

Den gamla industristaden och modellstaden för folkhemmet håller på att bli något annat. Varje gång jag är i Malmö slås jag av hur snabbt denna utveckling går, men också att den inte tappar bort människan i skalan. Det känns som att Malmö utvecklas med fokus på människan. Därför blir det lättare att mötas här och skapa något nytt.

I mellanrummen. I livet mellan husen.

Jag har länge lockats av Malmö. Någon gång ska jag släppa min hund fri på det stora fältet vid Ribersborg. Hitta nya sammanhang för de där samtalen om hållbar utveckling. På en plats där det inte är ifrågasatt längre. Där det händer.

Jag förstår att jag inte är ensam om det.

/Fredrik Bronner

Publicerat

Tacksamheten och relationen och utvecklingen

För en tid sedan publicerade vi vår första lilla bok. I den citerar vi tio personer som skrivit eller sagt saker som gjort stor skillnad för oss i vårt sätt att närma oss världen. Eller i vårt arbete. Vi skickade boken och några handskrivna rader till var och en av dessa tio personer. Där vi beskrev varför vi citerat dem och att vi är tacksamma för att de påverkat oss.

Häromdagen låg det ett långt handskrivet brev i vår brevlåda. Ett svar. Tre handskrivna saker fulla av fina formuleringar av tacksamhet. Ibland blir det så tydligt och enkelt. Att vi människor gör något fint tillsammans när vi gör varandra uppmärksamma på att vi påverkats av någon. När vi säger tack.

Tacksamheten kan skapa en värme i kroppen. En värme som smittar. Som öppnar upp och gör det lättare för att hjälpa någon annan. Eller be om hjälp. Jag är övertygad om att det vi skapar tillsammans i relationer, samhälle och världen är helt beroende av detta. Av en väv mellan levande varelser som blir stark när vi vågar lita på varandra och säga tack.

I veckan spelar vi in samtal om Hållbarhet & Existens. Då kommer vi att prata om såna här saker. Om stora och små frågor som handlar om människan i klimatkrisen. Jag känner stor tacksamhet för att vi kan göra det.

Det är en solig och klar söndag i februari. Alla hjärtans dag. Människor kan känna sig ensamma, tvåsamma eller flersamma. Relationen är tidlös. Samtidigt något av det mest innovativa vi har. Om vi accepterar livet och att vi behöver andra människor och allt levande i våra relationer för att kunna utvecklas. Det handlar inte bara om att sakna något jag inte får. Det handlar inte bara om att jag har rätt till något. Nej, det handlar också om vad jag kan ge.

Tack är ett stort litet ord. En fin gåva. Vill du ge den till någon?

/Fredrik Bronner

Publicerat

Tack Framtidsentreprenörerna!

Tänk att det gick att göra. Att vi kunde genomföra en utbildning för olika entreprenörer, med olika bakgrund, olika ursprung, olika åldrar och olika allt. Dessutom med hållbarhet i själva kärnan.

År av främjande, entreprenörskap, rådgivning, mentorskap och annat föll på plats och landade i den utbildning vi kallar Framtidsentreprenörerna. Som blev verklighet tack vare kloka Josephine Hedlund på Coompanion Mälardalen och nyfikna tjänstepersoner på Region Örebro län.

Idag avslutade vi den första omgången med den första kullen. Ganska överväldigade av vad de här olika människorna delat med varandra och sätten de hjälpt varandra framåt och därmed också är på god väg att knuffa andra människor, företag och organisationer i sina samhällen i en mer hållbar riktning.

Vi har fått hjälp av begåvade framtidsentreprenören Hanna Welander med att sammanfatta den här utbildningen i en film. Titta gärna på den. Kom ihåg, att det finns framtidsentreprenörer överallt. De är här nu, men det är inte alltid vi ser dem.

Idag kan vi med stolthet certifiera den första kullen. Det känns fantastiskt. Tack Framtidsentreprenörerna.

Publicerat

2020: Ett helt vanligt ovanligt annorlunda år

Hur sammanfattar en det här året egentligen?

Ett virus. En mänsklighet. En planet. Zoom. Ställ om. Teams. Ställ in. Hopp. Polarisering. Rekordvärme. Förtvivlan. Glädje. Sorg.

Det finns många ord och begrepp som kan användas för 2020. Just nu, i mörka december är det lite svårt att blicka tillbaka. Så jag försöker att hitta något annat sätt att ta mig an sammanfattningen. Landar i fyra bilder.

Som visar på det som jag tycker att mitt arbete handlar om. Människor. Människor som gör saker tillsammans. Som utvecklar något. Vi behöver det. Nu dessutom med andra idéer på andra sätt. Så det är där jag tar avstamp. 2021 blir ännu ett annorlunda år. Mycket kommer att förändras. Jag ser fram emot att få möta massor av människor i den förändringen.

Behovet av förändring är akut. Och de mest genomgripande delarna av den där förändringen behöver komma snabbt. Det fina med dem är att de handlar om saker vi människor faktiskt är kapabla att hantera och ändra. Saker vi hittat på själva. Som mer än något annat handlar om våra egna beteenden.

Jag kommer att fortsätta att arbeta just där. Med människorna som förstått, tror och vill göra om något i sina affärer och idéer. De blir fler och fler. Jag ser fram emot att fortsätta att möta dem.

/Fredrik Bronner

Februari. Stonemountain Orchestra i en paus under en av sina unika sessioner. Unga, kreativa människor. Fantastiska skickliga på sin grej. Jag fick komma in med min kamera och dokumentera. Här händer det där magiska. Eller kanske mänskliga. I en av pauserna mellan olika tagningar spricker det upp. Fokuset och koncentrationen i skapandet blandas upp med glädje, mänskliga känslor och något som inte går att ta på. Det där som händer i kreativt skapande. Pandemin är inte utlyst än och det här är en av få bilder jag tog under året som visar just de här känslorna på just det här sättet.
Det är vår. I en stor kyrka i en mellanstor, mellansvensk stad står en artist. Som precis släppt sitt första fullängdsalbum. Det är i början av en tid när all musik som spelas live inte längre kan göra det inför publik. WHO har utlyst en global pandemi och vi är i början av en förändring. På bilden finns tre människor som till stora delar fick sina liv omställda under året. Ljudteknikern som blev filmare är en av dem. Hon som vanligtvis jobbar i luften över hela världen en annan. Och han med gitarren en tredje. Jag har sett de kreativa människorna förlora mycket. Men också vinna en del. Saknar musiken, teatern och alla scener. Samtalen efter de delade upplevelserna. De kommer tillbaka. Men på något nytt sätt.
Värmland. Juli. En spegelblank sjö under en tre dagar lång tur i kajak. En obeskrivligt vacker kväll. Här fick vi vara stilla och möta något helt annat. Kanske det som vi strävar mot att bevara, genom att ställa om. Alla våra ohållbara idéer hotar just den här existensen. Jag är rädd om den.
September. Vi gör en av föreläsningarna för Framtidsentreprenörerna. Det sällskap med människor som utvecklar hållbara idéer och affärer vi fick möjlighet att öppna ett rum för under hösten. Som vi till och med kunde möta i ett riktigt rum några gånger, innan den andra vågen sköljde över oss och vi fick genomföra utbildningen helt i filmat format. Mötet med alla dessa kreativa och innovativa människor har givit hopp. I skrivande stund jobbar vi med att försöka hitta vägar att fortsätta med Framtidsentreprenörerna. Dels att fördjupa arbetet med de vi mött under hösten, dels att starta upp fler grupper. I fler delar av Sverige.
November. Som vanligt en ovanligt varm november. Den varmaste någonsin. Vi öppnar Bronners Butik i kulturreservatet Wadköping. Ett litet showroom för hållbara entreprenörer och produkter. Den första månaden blir djupt påverkad av pandemin. Precis som allt annat och alla andra. Det blir spännande att jobba vidare med det här rummet i framtiden.
Publicerat

Förbättring istället för utveckling

Bronner & Bronner Samhällsutveckling AB finns inte längre. Efter ett fint första år byter vi namn till Bronner & Bronner Samhällsförbättring AB.

Utveckling. Ett fint litet ord som bär på en oklar mening. Precis som ordet tillväxt. Två ord som förekommer i det dagliga samtalet om hur vi existerar. Två ord som inte sällan används för att dela upp människor med olika åsikter.

Är du mot utveckling, eller?
Är du tillväxtfientlig?

Efter många år av arbete med att försöka bidra till en mer hållbar utveckling har vi förstått att vi måste göra upp med utvecklingsbegreppet. Eftersom vi förstått och även accepterat att vi ibland är emot utveckling. När utveckling blir ett självändamål – som inte ifrågasätts utifrån olika perspektiv på vilket värde och vilken nytta den skapar – då riskerar den att bli rent skadlig för människor, djur och natur.

Så kan vi inte ha det.

När vi arbetar med idéutveckling, rådgivning och samtal där entreprenörer är kreativa och innovativa försöker vi alltid att skapa förbättring. Det är många saker som omger oss som måste förbättras. Det är först när människor känner mening som vi klarar av att skapa verklig nytta för andra människor och för den planet (djur, natur och ekosystem) vi är helt och fullt beroende av fungerar om vi ska överleva. Först då klarar vi av att skilja ut utveckling som är bra för oss som individer, som samhälle och planeten vi lever på. Ifrån utveckling som är rent skadlig för oss. Först då kan vi se klart och ställa oss frågan – är det verkligen utveckling vi behöver, eller är det förbättring?

Sedan industrialiseringen tog fart har mänskligheten tagit enorma utvecklingskliv. På många sätt har dessa kliv varit fantastiska för oss. På minst lika många sätt har dessa kliv skadat djur, natur och miljö och även människor. Framgångstanken eller tanken på ohejdad utveckling riskerar nu att förändra livet på jorden i en riktning som leder till massutrotning, global uppvärmning och oåterkalleliga klimatförändringar. Om vi accepterar detta faktum – att konsekvenserna av vår utveckling faktiskt är de som enig forskarvärld säger oss allt högre, då förstår vi att vi måste ifrågasätta utvecklingen.

För oss har det blivit glasklart. Det är inte samhällsutveckling vi arbetar med. Vi arbetar med samhällsförbättring. Det är inte nödvändigtvis fler idéer som behövs just nu. Det är bättre idéer.

Matthew Taylor (som leder RSA) tänker också i liknande banor i den här presentationen.