Avslutar och fortsätter

Tolv dagar in i 2022. Jag får en stund över och inser att höstens stora uppdrag börjar närma sig avslut. Två näringslivsprogram är i stort sett redo för beslut i de kommuner där jag fått möjlighet att bidra med min kunskap och erfarenhet under förra året. Tillsammans med kloka uppdragsgivare har jag lärt mig mer om komplexiteten det innebär att få in hållbarhet i näringslivsutvecklingen på främjarnivå. Ett tredje projekt på regional nivå fortsätter under stora delar av året som kommer.

Annars är jag i en fas när jag inte fyller på med större uppdrag. Kommer lägga merparten av min tid på de studier i teologi jag påbörjade under hösten. De går bra och känns meningsfulla. Nu börjar jag dessutom på Svenska kyrkans grundkurs, som jag kommer att läsa på halvtid under hela det kommande året, så det är dags att börja låta studierna ta merparten av min vakna tid i anspråk. Jag kan inte riktigt svara på vad det ska leda till, eftersom den här vägen inte är lika spikrak, mätbar och ändamålsinriktad som de insatser jag ägnat mitt arbetsliv oftast tvingats att vara. Det här handlar om något annat. En väg är öppen, men målet är inte det viktigaste just nu, utan vägen i sig.

Lite så ska jag också försöka att hjälpa de musikproduktionsstudenter jag leder en kurs i konstnärligt entreprenörskap för under första kvartalet att tänka. Meningen i entreprenörskapet ligger nog i målet särskilt ofta. Utan på vägen någonstans.

Inget är mystiskt och snart inte organiskt heller?

Ett kort litet inslag flimrar förbi i nyhetsflödet. Det är BBC som förklarar Metaverse. Jag inser att det är något djupt stört i den här utvecklingen. Vägen mot en hållbar utveckling verkar vara stängd. Åtminstone om det här är framtiden. Först hjälpte upplysningen oss att avliva allt mytiskt, eller vördnaden för det som finns utanför oss själva och som är större än oss (typ naturen, ekosystemen, fotosyntesen). När den gått tillräckligt långt som hittade vi på digitaliseringen. Som gav oss effektivitet, expontentiell utveckling av kommunikationsmöjligheter och tillväxt och nu även möjligheten att drömma om att kunna lämna det organiska livet bakom oss.

Att leva som avatar.

Människans ovilja att acceptera och försonas med begränsningen det innebär att vara en kolbaserad livsform – alltså människa – kommer att bli vår arts undergång. Det är jag ganska övertygad om. Därför söker jag andra vägar för mitt arbete och liv nu.

Samhällsklimatet och företagsklimatet hänger ihop

Människor som driver företag som möter varandra i ett samtal om det lokala företagsklimatet pratar gärna om möten, relationer och samverkan och påminner mig hur samhällsklimatet utvecklas.

Jag har förmånen att få arbeta med näringslivsstrategier åt två olika kommuner just nu. Idag samlades ett antal företagare i en av dem för att diskutera det lokala företagsklimatet. Dragningar av experter följdes av rundabordssamtal i mindre grupper. Det var intressant att lyssna på samtalen. Det är så mycket gemensamt som sägs i sådana här samtal när möjligheten ges. I kommuner, i regioner och till och med när staten bjuder in. Vi människor behöver bara påminnas lite om hur samhället vi byggt hänger ihop, sen är vi ganska självgående i vår vilja att skapa relationer, tillit och sammanhang tillsammans. Så även den här eftermiddagen. Det finns engagemang, vilja och lust hos entreprenörer. Ganska ofta räcker det med att öppna rum där olika individer kan mötas och samtala om det lokala samhällets utveckling för att det ska hända bra saker.

Ungefär sådär fungerar både det lokala företagsklimatet och samhällsklimatet. Människor söker relationer och sammanhang. Människor som känner varandra får lättare att mötas och respektera varandras olikheter och likheter. Människor som lättare känner ett vi, utan att nödvändigtvis behöva stänga ute ett dom.

Lägger vi sedan till ett ännu viktigare klimat (det vill säga klimatet med stort K, det planetära klimatet) så blir min tanke för dagen ganska klar. Vi människor behöver ett fungerande klimat för att kunna utveckla goda samhällen. När vi gör det i kan vi skapa tillitsfulla och kreativa samhällsklimat som stärks av företagsklimat som leder till hållbar utveckling och mening för både de som står för tillgång och efterfrågan på den lokala marknaden. Kan vi göra det? Jag tror det. Om människor verkligen möts.

Live at Heart 2021: Jag samtalar med entreprenörer om hållbara företag

Jag får möjligheten att leda samtal med kloka människor även på årets upplaga av det kreativa mötet Live at Heart i Örebro. Ser fram emot detta. Samtalet spelas in och kommer att sändas digitalt i efterhand, men det finns möjligheter för arrangören att ta en publik som kan vara med när samtalet spelas in.

Möt de hållbara idéerna och människorna som skapar och banar väg för dem

Fredag 3 september, klockan 14-15, Kulturkvarteret Örebro, lokal Volymen

Vilka värden skapar verkligt hållbara företag – och varför behöver vi dem? Varför tar det så lång tid att ställa om näringslivet?

Kulturvetaren och entreprenören Fredrik Welander möter människor som skapar framtidens lösningar och människor som försöker att bana väg för dem genom att ställa om ett samhälle som planerats för andra saker än hållbarhet.

Medverkande:

Markus Lutteman, We Don’t Have Time
Malin Lernhammar, FutureForm
David Lundgren Fetah, Refurbly
Maria Comstedt, näringslivskoordinator Lekebergs kommun

I denna workshop möter du entreprenörerna David Lundgren Fetah (Reburbly) och Malin Lernhammar (FutureForm) i ett samtal om idéer, värde och drivkrafter. Om vikten av verkligt hållbara idéer och omställning. Tillsammans med näringslivskoordinatorn Maria Comstedt (Lekebergs kommun) diskuterar vi hållbara idéer och affärsutveckling. Vi pratar om behovet av omställning och varför människor med idéer är avgörande för att vi ska nå de globala hållbarhetsmålen. Samtalet tar sin utgångspunkt i dialog med författaren/entreprenören Markus Lutteman (We Don’t Have Time) och leds av kulturvetaren och entreprenören Fredrik Welander.

Funktionell dumhet förklarar konsekvenser

P3 Dystopia har sedan 2018 publicerat ett femtiotal insiktsfulla, folkbildande och provocerande avsnitt. Den här dagen sammanfattar de liksom alla de tidigare. Det handlar om funktionell dumhet och hur den driver oss mot vår egen arts undergång. Inspirerande? Faktiskt, eftersom insikten om hur den skulle kunna gå att bryta kan bli klarare för den som lyssnar.

Hur hänger vår identitetsskapande individualism ihop med klimatförändringarna? Hur kommer det sig att vi slutat bli mätbart smartare i Skandinavien samtidig som världens befolkning fortfarande verkar få högre IQ? Och varför garanterar inte ett samhälle där allt fler civilingenjörer och fria debattörer tar allt mer plats en hållbar utveckling? Svaret är egentligen lika enkelt som självklart. Flocken. Sammanhanget. Relationerna.

Människan är en social varelse i första hand. När vi kommer in i nya sammanhang är det lätt att se och känna av funktionell dumhet. Många av oss gör det när vi byter jobb, börjar en utbildning eller flyttar in i ett nytt kvarter. Efter en tid har vi socialiserats in i det nya sammanhanget och dess funktionella dumhet. Eller så flyttar vi igen. Inga IQ-tester, personlighetsutvärderingar, betyg eller löneincitament kommer att förändra detta. Vår motivation och drivkraft är starkare när det gäller att hitta mening och sammanhang i de relationer vi har till andra människor (eller andra levande varelser).

Vi är alltså ganska kloka och har med digitaliseringens hjälp tillgång till all världens kunskap och erfarenhet i varje beslut vi fattar. Samtidigt fortsätter vi att fatta beslut som gör oss kollektivt dumma lite för ofta. Trots alla indikatorer och styrmodeller. Trots tillväxtmätningar på veckonivå. Trots alla strukturer och ramverk.

Eller kanske på grund av?

Om vi förstår och accepterar det här samtidigt som vi förstår hur vi byggt upp våra olika sammanhang och kulturer och sätter det i relation till hur våra ekonomiska och demokratiska system ser ut. Då kanske vi på allvar kan sätta det vi själva skapat i relation till den stora världen utanför oss, som vi inte skapat. Den där som vi måste anpassa oss till.

Det finns något hopp i det. Knappast något pepp för snabba och enkla lösningar, men motiverande och meningsfullt. Inte minst för de av oss som funderar på det parlamentariska läget i Sveriges riksdag just nu.

P3 Dystopia är ett väldigt fint initiativ och en av de mest folkbildande företeelser jag sett på många år. Den här sammanfattning de publicerade nyss borde kunna öppna tankar och känslor hos många ledare och beslutsfattare.

Nästa stora grej finns framför dina ögon

Många svenska kommuner jobbar hårt för att att vara attraktiva. För att sätta sig på någons karta. Mängder av kommunikatörer och strateger skapar allt snyggare kampanjer för olika städer, kommuner och platser. Men vad är det som lockar oss människor? Vad är nästa stora grej?

I Örebro lockar vi nu med The Greater Örebro Area. Det är ett Smart Move att flytta hit. Trelleborg bygger om sin hamn för att skapa nya moderna bostäder och kontor för nya moderna människor. Let’s Create lockar Norrköping. Eskilstuna säger sig vara en av världens mest miljösmarta industristäder. Helsingborg lockar med ett varierat näringsliv med en lång historia av entreprenörskap. Företagsklimatet är bland de bästa i landet. Från Skellefteå utropas att det där investeras mest per capita i Sverige just nu. Och alla har ett utmärkt logistikläge, vacker natur och livlig handel.

Det berättas om förändring och framtid. Mer eller mindre på samma sätt mot ungefär samma målgrupper. Och det är väl inget fel med det. Det är uppenbart att både strateger och kreativa kommunikatörer, copywriters och byråer gjort sina analyser och sin omvärldsbevakning.

Sett i ett bredare perspektiv då? Hur går det för oss på en skala från noll till hundra? Med folkhälsan, utbildningsnivåerna och innanförskapet? Med våra lokala hållbarhetsmål och deras påverkan på de globala hållbarhetsmålen? Ökar den globala temperaturen fortfarande i takt med våra utsläpp och konsumtion?

Jag tror att nästa stora grej finns där. I att uppfylla de målen. Genom att börja med att formulera dem. Med hjälp av människorna på platsen. Vi som lever och verkar på en plats kanske också behöver lockas ibland. Inte bara de som vi tror att vi vill locka som nya till våra platser.

Vad är det som attraherar människor? Ganska grundläggande saker. Vatten som går att dricka, luft som går att andas, trygga miljöer där vi kan slappna av. Natur som är tillgänglig för oss. Och andra människor. Människor som vi kan relatera till, lita på och göra saker tillsammans med ibland. Eller ofta.

En plats som gör det det här möjligt för oss kommer att vara en bra plats. Där vi kan leva, utvecklas och växa. Inte bara i konkurrens, utan också i någon slags större tillsammansskap. Vi kan kalla det samhället. Där kommer vi att skapa värden. För oss själva, för andra människor men kanske också för naturen och ekosystemen vi är beroende av på platsen.

Den insikten är lika viktig som att det finns människor med kreativitet och entreprenörsanda. Med den insikten kan de människorna skapa idéer, varor och tjänster som gör förutsättningarna för livet på platsen goda. För fler människor. Och det är det här som kommer att vara det verkligt attraktiva.

Det är inte alltid mätbart. Det är inte alltid innovativt. Men det är väldigt levande. 250 000 år av mänsklig evolution.

Därför är det så intressant att ta del av tankar och idéer som redan börjat omsätta sig i praktiken. Inte sällan med utgångspunkt i de globala hållbarhetsmålen. Jag fortsätter att hitta spännande tankar och idéer i Malmö, där både staden och universitetet bryter ny mark och återupptäcker gamla sanningar. Jag inspireras av pigga samtal från Södertörns högskola. Det pratas inte sällan om någon slags omstart efter pandemin. Jag tror kanske att den omstarten behöver bli något mycket större än så. En djupare och förändrad syn på människans, naturens och platsens värde. Genom att förstå människan som något större än Homo Economicus blir det lättare att ta plats i den djupa tiden. I existensen och evolutionen. För den som vill vara med och bidra till något långsiktigt som vi kan kalla framtiden.

Det kan bli meningsfullt, samhällsnyttigt och planetnyttigt. Vilket skapar goda förutsättningar för ekonomisk resiliens.

Vi har redan mött många människor som har den här synen. Bland annat i Framtidsentreprenörerna. Vi vet att de finns överallt. Nästa stora grej finns framför dina ögon. Den som vågar titta inåt kommer att upptäcka massor. Det gäller både människor och platser. Platsmarknadsföring som utgår från vad platsens människor och natur är tillsammans. Kräver en bra plats.

Kanske kan det vara ett smart move?

/Fredrik Bronner

Tillvarons tillhåll – om staden och platsen

OBS i P1 har den här veckan publicerat en serie samtal under rubriken Tillvarons tillhåll som du som arbetar med stads- eller samhällsplanering borde lyssna på. Även du som arbetar med platsmarknadsföring kan nog må bra av att lyssna på de här talade essäerna.

Efter att ha jobbat med såna här frågor i mer än tjugo år har jag blivit en sån där människa som går i cirklar. Som känner igen cyklerna av trender i hur vi diskuterar städer och platser. Pandemin har satt saker i skarpare ljus. Digitaliseringen som fortsätter bidrar med några skarpa kontraster.

I det tredje samtalet är utgångspunkten Jane Jacobs tankar om staden. När jag lyssnar på det påminns jag om något. Nämligen att det är människorna som är platsen. Summan av liv. På rätt plats är det inte bara människorna, utan även allt annat liv. Djur, natur, väder och vind.

Det är i mellanrummen det händer. Mellan husen, i parkerna, på torgen, trottoarerna, framför scenerna, vid borden. När vi möts, reagerar, responderar och känner något. Där uppstår dragningskraften.

Vad skulle hända om vi fördjupade och breddade våra samtal om framtidens städer och platser? Kopplade ihop oss med gårdagen? Om vi förstår varför vi står där vi står blir det kanske lättare för oss inse vad vi behöver nu. Så att vi kan ta kursen mot framtiden på ett mer hållbart sätt.

Jag står kvar i min korsning där mening, samhällsnytta, planetnytta och ekonomisk resiliens möts. I just min korsning ser jag en stadskärna som sakta tömts på mänskligt innehåll, där matbud som har bråttom tar plats i mellanrummen. Men de ser ganska ensamma ut.

Samtalen i OBS kräver lite av dig som lyssnar. De är korta, men innehållsrika. Kanske tvingar dig att respondera snarare än omedelbart reagera. Jag tror att det är bra. Kanske är det så vi borde se på våra städer och platser också? Det är nog värt att prova. Tillvarons tillhåll, mellanrummen, livet mellan husen. Svaren finns ju där. Hos människorna och allt annat som lever. Det är ju vi som attraherar varandra.

/Fredrik Bronner

Livet i mellanrummen är gott i Malmö

Malmö är den svenska stad som växer snabbast just nu. På något sätt känns det helt oviktigt. Samtidigt lite viktigt. Fredrik Bronner lägger tävlingen åt sidan och resonerar om något annat. Livet mellan husen.

Läser i Sydsvenskan att Malmö tydligen hade störst inflyttning förra året. Läser också de ganska förutsägbara (och till stor del rimliga) förklaringarna. Som handlar om att människor väljer bort Stockholm för övriga delar av landet i nån slags pandemi-färgad gröna våg.

Nu tror jag kanske att de flesta människor fattar stora beslut om var de vill leva i något längre perspektiv än ett år i pandemi. Och det är här jag tror att Malmös attraktionskraft finns. Malmö har ganska många saker som talar för att fler människor kommer att lockas till platsen. Inte bara det faktum att det just nu färdigställs mängder med nya bostäder i Malmö och Skåne. Nej, det byggs för fyllt i många svenska städer. Även i Stockholm.

Det är i livet mellan husen kraften finns. Det där som lockar. Malmö är en av de mest innovativa och progressiva kommunerna. Som faktiskt ser kraften i de där mellanrummen. Här finns saker på plats som många andra kommuner fortfarande debatterar politiskt. Smarta och moderna lösningar för delande. Väl utbyggt kollektivtrafik. Levande och blandade miljöer. Riktiga parker. Lägg till ett riktigt hav, närheten till Köpenhamn och vägen till Europa samt Sveriges kanske piggaste lärosäte just nu – Malmö universitet. Samt ett näringsliv där det spirar av moderna och hållbara startups.

En kritisk massa av människor som vill skapa ett större värde och samhällsnytta.

Den gamla industristaden och modellstaden för folkhemmet håller på att bli något annat. Varje gång jag är i Malmö slås jag av hur snabbt denna utveckling går, men också att den inte tappar bort människan i skalan. Det känns som att Malmö utvecklas med fokus på människan. Därför blir det lättare att mötas här och skapa något nytt.

I mellanrummen. I livet mellan husen.

Jag har länge lockats av Malmö. Någon gång ska jag släppa min hund fri på det stora fältet vid Ribersborg. Hitta nya sammanhang för de där samtalen om hållbar utveckling. På en plats där det inte är ifrågasatt längre. Där det händer.

Jag förstår att jag inte är ensam om det.

/Fredrik Bronner

Tacksamheten och relationen och utvecklingen

För en tid sedan publicerade vi vår första lilla bok. I den citerar vi tio personer som skrivit eller sagt saker som gjort stor skillnad för oss i vårt sätt att närma oss världen. Eller i vårt arbete. Vi skickade boken och några handskrivna rader till var och en av dessa tio personer. Där vi beskrev varför vi citerat dem och att vi är tacksamma för att de påverkat oss.

Häromdagen låg det ett långt handskrivet brev i vår brevlåda. Ett svar. Tre handskrivna saker fulla av fina formuleringar av tacksamhet. Ibland blir det så tydligt och enkelt. Att vi människor gör något fint tillsammans när vi gör varandra uppmärksamma på att vi påverkats av någon. När vi säger tack.

Tacksamheten kan skapa en värme i kroppen. En värme som smittar. Som öppnar upp och gör det lättare för att hjälpa någon annan. Eller be om hjälp. Jag är övertygad om att det vi skapar tillsammans i relationer, samhälle och världen är helt beroende av detta. Av en väv mellan levande varelser som blir stark när vi vågar lita på varandra och säga tack.

I veckan spelar vi in samtal om Hållbarhet & Existens. Då kommer vi att prata om såna här saker. Om stora och små frågor som handlar om människan i klimatkrisen. Jag känner stor tacksamhet för att vi kan göra det.

Det är en solig och klar söndag i februari. Alla hjärtans dag. Människor kan känna sig ensamma, tvåsamma eller flersamma. Relationen är tidlös. Samtidigt något av det mest innovativa vi har. Om vi accepterar livet och att vi behöver andra människor och allt levande i våra relationer för att kunna utvecklas. Det handlar inte bara om att sakna något jag inte får. Det handlar inte bara om att jag har rätt till något. Nej, det handlar också om vad jag kan ge.

Tack är ett stort litet ord. En fin gåva. Vill du ge den till någon?

/Fredrik Bronner

Tack Framtidsentreprenörerna!

Tänk att det gick att göra. Att vi kunde genomföra en utbildning för olika entreprenörer, med olika bakgrund, olika ursprung, olika åldrar och olika allt. Dessutom med hållbarhet i själva kärnan.

År av främjande, entreprenörskap, rådgivning, mentorskap och annat föll på plats och landade i den utbildning vi kallar Framtidsentreprenörerna. Som blev verklighet tack vare kloka Josephine Hedlund på Coompanion Mälardalen och nyfikna tjänstepersoner på Region Örebro län.

Idag avslutade vi den första omgången med den första kullen. Ganska överväldigade av vad de här olika människorna delat med varandra och sätten de hjälpt varandra framåt och därmed också är på god väg att knuffa andra människor, företag och organisationer i sina samhällen i en mer hållbar riktning.

Vi har fått hjälp av begåvade framtidsentreprenören Hanna Welander med att sammanfatta den här utbildningen i en film. Titta gärna på den. Kom ihåg, att det finns framtidsentreprenörer överallt. De är här nu, men det är inte alltid vi ser dem.

Idag kan vi med stolthet certifiera den första kullen. Det känns fantastiskt. Tack Framtidsentreprenörerna.