Det var en gång två ekonomer. De hade fått ett svårt uppdrag. De skulle förklara för människor som inte var ekonomner varför börskurserna rusade och slog rekord samtidigt som krig rasade och eskalerade i världen. Samtidigt som många människor var oroliga och rädda. För vid den här tiden lurades till exempel svältande människor till platser där de trodde att det skulle delas ut nödhjälp, men där flera av dem sköts ihjäl istället. Vid den här tiden valde också vuxna män med precisionsvapen (som missiler, drönare och bomber) att döda helt vanliga människor som du och jag. Och helt vanliga, oskyldiga barn. På många olika ställen i vår värld.
Den ena ekonomen tyckte att det var oroväckande. Att något något gått fel och att det inte gick att förstå hur så mycket död, lidande och oro kunde bidra till rusande börskurser. Den andra ekonomen menade att det var ett gott tecken. Att börsen var det mest rationella människorna kunde vända sig till om de ville veta om framtiden skulle bli bra eller inte. Så om nu börsens siffror rusade i takt med antalet dödade, med antalet fällda bomber och skickade missiler… då var det något riktigt bra.
Vilken av dessa ekonomer skulle jag följa? Vem av dem skulle jag vilja visa mig vägen till framtiden? Det funderade jag på när jag hörde dem resonera på morgonekot igår, när jag förberedde frukost till min dotter som är hemma över sommaren. För den här historien utspelade sig inte i sagornas värld, utan här och nu.
Det tvärsäkra vetandet kan vara farligt för oss. Vår tid är genomkorrumperad av vetande. Eller tyckande, gissande och spekulation förklätt som vetande. Vetande som riskerar att isolera oss från varandra och allt annat liv i världen. Men, när vi vänds bort från livet så ser vi inte verkligheten längre. Vi ser inte att vapen och makt trasar sönder också våra hjärtan och får också våra tårar att rinna. Med blicken i marken riskerar vi att inte se att också vi kommer att slås ned när vi övertygas om att vi ändå inte kan förändra något. Vi ser inte att missilerna, drönarna och bomberna som skickas till våra medmänniskor också är avsedda för oss någon gång. Det är som att också vi erbjuds ett nytt vetandes äpplen, från träd vi borde undvika. Äpplen som lockar fram högmod. Som vill få oss att tro att det finns hopp i mord och systematisk förintelse av liv. Att smarta bomber styrda mot barn av inte så smarta vuxna liksom ska leda oss hem är bara rationellt i en väldigt, väldigt fallen värld.
Jag tror att en annan värld är möjlig. Jag kan inte säga att jag vet, men jag tror.
Matteus 7:12:
Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.
Tänk om fler människor i världen kunde försöka att leva efter den gyllene regeln. Tänk om fler människor med makt kunde göra det. Tänk om vi som är erfarna och gått före på livets vägar kunde lär er som kommer efter oss att…vara snälla och älska varandra hela tiden.
- Skulle Israels och Irans ledare skicka missiler på varandra då?
- Skulle Trump prata som han gör?
- Skulle fotbollstränarna fortsätta att skälla på domarna och på varandra?
- Skulle tjejer fortsätta att slå varandra när killarna beter sig som players?
- Skulle människor lämnas utanför i skolan, på fritids, i fotbollslag och på konfirmandläger?
- Skulle maten räcka till alla, alltid?
- Skulle mobbing och krig upphöra?
- Skulle nya Northvolt-psykoser bli möjliga?
Jag vet inte. Men, jag tror. Jag tror att Jesus säger de där orden i den gyllene regeln också till oss. Och jag tror att världen kan bli så mycket bättre än vi tror att vi vet . Om vi behandlar varandra som vi själva vill bli behandlade. Om vi respekterar varandra, och visar omsorg om livet. Om vi slappnar av och lägger ned kampen en stund. Tävlingen om förstaplatsen. Om bästa betyget. Om killarna. Om tjejerna. Om alla mittemellan. Om att veta bäst. Om att ha rätt.
Kanske är det just det som världen säger till oss, just nu. För idag hjälpte ett litet barn en humla upp ur en vattenpöl. En gammal kvinna följde med en vän till ett sjukhus. En ung kille med svart hoodie i förortens butik släppte förbi en gammal man som stod bakom honom i kön.
Det händer massor av goda saker också. Om vi släpper tanken på att vi själva är gudar, så blir det kanske lättare att sluta jobba med omvända gyllene regler och bud. Där det verkar som att förstörelse är målet.
Kyrie Eleison.