Ett strategiskt näringslivsprogram

Lekebergs kommun (väster om Örebro) har fattat beslut om ett strategiskt näringslivsprogram. Jag upphandlades för att bidra i framtagandet och beredning av programmet. Vi har jobbat ungefär ett år med den sista fasen. Innan jag kom in hade det gjorts en gedigen fas av dialog och analys. Mitt arbete bestod av att föra samman de olika kunskaper som fanns med de övergripande mål kommunen styr mot. Som så ofta i sådana här processer så finns egentligen all kunskap som behövs, och med hjälp av externa ögon kan kopplingar till mål och konsekvenser av olika strategiska vägval analyseras och beredas – allt för att ge beslutsfattarna så goda förutsättningar som möjligt att fatta hållbara beslut.

Idag firades programmet med tårta. En bra tårta.

Jag är imponerad av den tydliga inriktning som både tjänstepersoner och förtroendevalda som jag mött i processen hållit sig till. Det här är första gången som förhållandevis unga Lekebergs kommun har antagit ett strategiskt näringslivsprogram. Det var intressant att jobba med det samtidigt som kommunens första strategiska hållbarhetsprogram utarbetades. På lång sikt tänker jag att det är klokt att överväga om de här bägge programmen kanske hör ihop i ett och samma.

Programmet finns att läsa på Lekebergs kommuns hemsida. Jag är tacksam och har lärt mig mycket i det här uppdraget. Det finns mycket kraft i Lekeberg, troligen även i många andra av landets mindre kommuner. När de gröna näringarna, som jord- och skogsbruk, står i centrum av en kommuns möjligheter, då är det viktigt att stå med bägge fötter på jorden. Då blir kanske sådana här program lite bättre rotade. Jag tycker nog att det blev så i det här arbetet.

Årets viktigaste tal?

I have seen many scientific reports in my time, but nothing like this.
Today’s IPCC report is an atlas of human suffering and a damning indictment of failed climate leadership. With fact upon fact, this report reveals how people and the planet are getting clobbered by climate change. 

Nearly half of humanity is living in the danger zone – now.
Many ecosystems are at the point of no return – now.
Unchecked carbon pollution is forcing the world’s most vulnerable on a frog march to destruction – now. 

The facts are undeniable.
This abdication of leadership is criminal. 
The world’s biggest polluters are guilty of arson of our only home.

It is essential to meet the goal of limiting global temperature rise to 1.5 degrees. Science tells us that will require the world to cut emissions by 45 percent by 2030 and achieve net zero emissions by 2050. 

But according to current commitments, global emissions are set to increase almost 14 per cent over the current decade. That spells catastrophe. It will destroy any chance of keeping 1.5 alive.

Today’s report underscores two core truths.
First, coal and other fossil fuels are choking humanity. 
All G20 governments have agreed to stop funding coal abroad. They must now urgently do the same at home and dismantle their coal fleets.  

Those in the private sector still financing coal must be held to account.
Oil and gas giants – and their underwriters – are also on notice.
You cannot claim to be green while your plans and projects undermine the 2050 net-zero target and ignore the major emissions cuts that must occur this decade.
People see through this smokescreen.

OECD countries must phase out coal by 2030, and all others by 2040.
The present global energy mix is broken.
As current events make all too clear, our continued reliance on fossil fuels makes the global economy and energy security vulnerable to geopolitical shocks and crises.  
Instead of slowing down the decarbonization of the global economy, now is the time to accelerate the energy transition to a renewable energy future.

Fossil fuels are a dead end – for our planet, for humanity, and yes, for economies.

A prompt, well-managed transition to renewables is the only pathway to energy security, universal access and the green jobs our world needs.
I am calling for developed countries, Multilateral Development Banks, private financiers and others to form coalitions to help major emerging economies end the use of coal.
These targeted mechanisms of support would be over and above existing sustainable development needs.

The second core finding from this report is slightly better news:  investments in adaptation work. Adaptation saves lives.
As climate impacts worsen – and they will – scaling up investments will be essential for survival. Adaptation and mitigation must be pursued with equal force and urgency.

That’s why I have been pushing to get to 50% of all climate finance for adaptation.

The Glasgow commitment on adaptation funding is clearly not enough to meet the challenges faced by nations on the frontlines of the climate crisis.
I’m also pressing to remove the obstacles that prevent small island states and least developed countries from getting the finance they desperately need to save lives and livelihoods.
We need new eligibility systems to deal with this new reality.

Delay means death.

I take inspiration from all those on the frontlines of the climate battle fighting back with solutions. All development banks – multilateral, regional, national – know what needs to be done: work with governments to design pipelines of bankable adaptation projects and help them find the funding, public and private. And every country must honour the Glasgow pledge to strengthen national climate plans every year until they are aligned with 1.5C.  The G20 must lead the way, or humanity will pay an even more tragic price.

I know people everywhere are anxious and angry.
I am, too. 
Now is the time to turn rage into action. 
Every fraction of a degree matters.
Every voice can make a difference.
And every second counts.

Thank you.


FN:s generalsekreterare Antonio Guterres. De där orden. Inledde en presskonferens 28 februari i år. När ännu en IPCC-rapport publicerades. När vi ännu en gång får bekräftat att våra utsläpp fortsätter att öka, trots att vi enats om att minska dem. Egentligen finns det inte så mycket att tillägga. Vad tänker du när du läser dem? Vad känner du? Vad gör du nu?

Hur länge kan vi, alltså jag och du, vara en del av ett ledarskap som närmast är kriminellt?

Samtal om något som skakat om

Ikväll fick jag leda ett samtal mellan författarna Maria Küchen och Jonas Gren. Vi tre fick inleda Bokmässan i BK med ett samtal om jord, gudar, skidvalla, existens, framtid, klimatkris, hopp. förtvivlan och lite mer.

De här båda författarnas senaste böcker – Jord och gudar (Maria Küchen) och Tävlingsdräkten (Jonas Gren) – har skakat om mig när jag läst dem och förberett det här samtalet. På ett bra sätt har de skakat om mig. Det finns fortfarande människor som låter tankar och känslor få ta plats. Som låter tiden gå när de reflekterar och responderar över sina inres möten med det omgivande samhället.

Det här samtalet blev fint. Vi möttes i tankar om existensen, individualismen, klimatet, jorden, prestationen och omställning. Och mer. Inför en publik i Betlehemskyrkan och i livesändning så vävdes nya tanketrådar och det är avgörande om vi ska lyckas ställa om till en mer hållbar utveckling tillsammans.

Tidigare samma dag lyssnade jag på intressanta samtal med Yuval Harari, Gianis Varoufakis, Marilynne Robinson, Petra Carlsson, Kerstin Dillmar och Mikael Kurkiala. Samtal som berörde liknande teman och tankar om ett samhälle där vi som lever nu på något sätt är fångade i de dödas drömmar. Där kapitalismen som vi känner den kanske redan dött och utvecklas till något annat, som teknologi-feodalism. Där Antropocen inte bara är människans tidsålder längre, utan den ensamma människans tidsålder.

Om det här verkar för djupt och tungsint så rekommenderar jag läsning av några av de här människornas böcker. Gärna i kombination med eftertanke och reflektion. Tid för respons istället för omedelbar reaktion. Det är inte så komplicerat, det handlar om livet. Mitt, ditt och kanske framför allt det vi har tillsammans. Ganska viktiga utgångspunkter om vi menar allvar med de globala hållbarhetsmålen. Eller bara fortfarande har en tanke om att livet är värt att samtala om, eftersom det är det viktigaste vi har. Företagare, studenter och beslutsfattare. De som kallas arbetstagare och de som kallas arbetsgivare. Var och en av oss, utan åtskillnad.

Om vi inte har en väldigt bra tanke om vad vårt samhälle ska vara, då kommer vi heller inte att skapa ett väldigt bra samhälle. Så sa Erika Hedenström en gång för många år sedan. Kanske fortfarande det viktigaste jag hört för oss som lägger merparten av vår tid på samhällsutveckling eller entreprenörskap.

Det här samtalet påminde mig om det. Tack.

Företagsklimatet är en del av fler klimat

Idag presenterar Svenskt näringsliv sin årliga ranking av företagsklimatet i Sveriges kommuner. Många jobbar febrilt med att svara på tråkiga frågor (de som går nedåt i rankingen) eller roliga frågor (de som går upp). Men säger den här rankingen något på egen hand eller behöver den sättas in i ett större sammanhang?

Idag rasar och rusar kommuner. Många starka ord surrar runt i luften. Det är en tradition sedan några år. Det är en dag när många vill diskutera företagandet på olika sätt. Jag tror att det är bra, eftersom vi kommer att behöva fler människor med idéer som utvecklar företag. Det hållbara samhället bygger på människors kreativitet, lust, inspiration och vilja att dela liv och arbete med andra. Det här är lätt att glömma bort just den här dagen. Lika lätt som det är att sätta den här attityundersökningen (inte mindre viktig för det) i ljuset av några fakta. Det kan en göra genom att ställa sig några frågor:

  1. Hur ser utvecklingen av BNP ut för oss sett över längre tid?
  2. Hur ser utvecklingen i näringslivet – startas det forfarande företag? Fler? Färre?
  3. Vilka branscher stärks långsiktigt i strukturomvandlingen?
  4. Har ekonomin blivit bättre eller sämre för det stora flertalet människor i samhället sett över lång tid?
  5. Hur ser det ut med arbetslösheten i ett längre perspektiv?
  6. Hur ser folkhälsan ut i vår kommun?
  7. Vilka människor driver företag i vår kommun – kön, åldrar?

    Det finns massor av olika faktafrågor en kan ställa sig – och hitta svaren på – som möjligen gör det lättare att göra någon slags sammanvägd analys av hur företagsklimatet i den egna kommunen (och landet som helhet) ser ut. Företagsklimatsrankingen har viktiga inspel till dessa fakta, men behöver också dessa fakta för att vara riktigt bra som hjälp till hållbart beslutsfattande. Idag är det många kommuner som har sin placering på den här rankingen som nyckeltal i uppföljning. Det är lite problematiskt om det här nyckeltalet inte sätts i relationer till verkliga fakta.

    Och den där lilla grejen med hållbarhet. Den föranleder möjligen en fråga till. Finns det samband mellan företagsklimatet, samhällsklimatet och det stora klimatet som påverkar allt på jorden? Jag är övertygad om det. Företagsklimatet speglar samhällsklimatet som i sin tur ytterst är helt beroende av hur planetens klimat lägger grunden till allt mänskligt liv, allt mänskligt skapande och därmed också företagandet.

    Så hur går det för oss på en skala från noll till hundra då? Kanske ger oss dagens olika samtal om det lokala företagsklimatet några svar, men långt ifrån alla.

En gammal gård kan vara framtiden

Idag fick jag vara med när familjen Schneider på Berga gård fick ta emot utmärkelsen Årets företagare i Lekeberg. På Berga gård finns hållbarhet och cirkulärt tänkande i grunden. Gården har funnits sedan 1600-talet och varit i familjen Schneiders ägo sedan 1964. Förutom produktionen så har gården blivit ett besöksmål med butik och äggbod. Dessutom med konferensmöjligheter och på de omfattande ägorna förvaltas bostäder.

Utmärkelsen delades ut av Ulrika Rönström från Företagarna under ett frukostmöte som leddes av Lekebergs kommuns näringlivskoordinator Maria Comstedt och kommunstyrelsens ordförande Johan Niklasson (C). Jag har fått förmånen att bli upphandlad som konsult i en process där Lekebergs kommun ska ta fram ett näringslivsprogram under året. Det kommer att bli en spännande och lärorik process. Lekeberg är en ung och växande kommun med ett småskaligt och diversifierat näringsliv. Företagsklimatet är gott och här finns en spirande entreprenörskapsanda i olika branscher.

Jordbruksmarken i kommunen kommer att vara viktig. Framtiden kommer att kräva att vi här på våra breddgrader blir mer självförsörjande igen. Då är det en styrka att ha kloka entreprenörer som familjen Schneider på plats, som redan nu kanske visar vägen mot framtiden genom att tänka hållbart i alla led.

Om de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030 ska nås måste vi ha skarpa nationella, regionala och lokala mål som styr oss dit. Då är vi helt beroende av entreprenörer, beslutsfattare och människor med hållbara idéer.

2021 blir ett år präglat av strategiskt utvecklingsarbete för mig. Mycket fokus på hållbar näringslivsutveckling och omställning när kommuner och regioner anlitat mig för stöd i utvecklingsprocesser och programarbete. Lärorikt och spännande. Jag ser fram emot att möta ännu fler kloka entreprenörer.

Som Claes, Karolina och Lisa. Andra och tredje generationen Schneider på Berga gård.

Företag ställer om hela tiden så var personlig

Kan personliga, existentiella och ekologiska insikter finnas med i affärsutveckling och diskussioner om regional utveckling? De måste nog det. Eftersom vi inte kan välja bort dem.

Allt som växer måste sluta växa någon gång. Annars kommer det till slut att fylla hela universum. Allt som ökar farten måste bromsa in nån gång. Annars kommer det att lämna atmosfären och försvinna i rymden. Evig tillväxt är omöjlig. och har alltid varit det. Om vi ska kunna lämna den naiva vanföreställningen som ekonomin givit oss om evig tillväxt är det dags att bli personlig.

En text av Tällberg Foundations grundare Bo Ekman har skakat om mig. Trots att vi är fler än någonsin som försöker påverka ALLT och ALLA i en mer hållbar utveckling så går mänskligheten fortfarande mot sin undergång. Och vi tar med oss oräkneliga andra arter längs vägen.

Vi kan inte fortsätta prata om hållbar tillväxt. Eller tro att vi ska lösa klimatkrisen med samma ideologier, teknologier och ekonomiska tänkande som skapat krisen. Det är inget annat än galenskap.

Naturen är ganska tydlig ändå. Saker som föds och växer kommer att plana ut i sin tillväxt och till sist att dö. För att bli näring in i en ny sådan process. Det där pågår. Utan att människan kan påverka det. Kretsloppet. Det gäller oss som människor, precis som för allt och alla andra levande varelser och organismer.

När vi försonas med den insikten kan det uppstå något personligt. Kanske till och med ett ansvarstagande. Då blir det kanske lättare för oss att börja skapa något nytt tillsammans. I relationer med andra människor. Utan den personliga övertygelsen kommer vi inte att kunna förverkliga det som mänskligheten kommit överens om i globala och internationella överenskommelser som Agenda 2030.

Sett över längre tidshorisonter kommer alla människor i alla företag och organisationer att bytas ut. Sett över samma tidshorisonter kommer också alla företag och organisationer att bytas ut. Varje år skapas nya företag, samtidigt som andra avvecklas. Det pågår alltså en ständig omställning. Helt naturligt och helt skapad av oss människor. Men, allt hänger ihop och allt påverkar helheten på olika sätt. Just nu försöker massor av beslutsfattare, förändringsledare och hållbarhetsexperter på att försöka skapa modeller, principer och strategier för omställning. Men, tänk om det bara är så att vi behöver acceptera den naturliga omställning som pågår i varje sekund? Försonas med den. Acceptera den. Vara en del av den.

Till och med våra egna kroppar fungerar enligt samma princip. Cellerna förnyas och din kropp kommer aldrig att vara samma kropp som du föddes med. Inget växer för evigt. Inget har någonsin vuxit för evigt. Allt kommer till liv, utvecklas och avvecklas.

Så vem vill du vara i den här föränderliga världen? Hur vill du vara med i det här kretsloppet?

Om vi ska undvika att förverkliga alla de skräckscenarier för allt levandes lidande som klimatkrisen och nationalismen för med sig börjar det bli dags att ställa sig den frågan. Vi kan lära oss något av de som gått före oss. Som utvecklade mänskliga relationer i flockar, stammar, församlingar, folkrörelser, företag och andra sammanhang.

Vi vet det mesta om den mätbara verkligheten.
Vi har redan kommit överens om målen.
Vi har de flesta lösningar redan.

Men hur bra går det för oss på en skala från noll till hundra?

Vi delar ansvaret för helheten. Du, jag och vi. Tillsammans. Den enda som aldrig kan ta ansvaret är #nånannan. Så din idé, din kunskap och din övertygelse är viktig.

Vad vill du göra?

Nästa stora grej finns framför dina ögon

Många svenska kommuner jobbar hårt för att att vara attraktiva. För att sätta sig på någons karta. Mängder av kommunikatörer och strateger skapar allt snyggare kampanjer för olika städer, kommuner och platser. Men vad är det som lockar oss människor? Vad är nästa stora grej?

I Örebro lockar vi nu med The Greater Örebro Area. Det är ett Smart Move att flytta hit. Trelleborg bygger om sin hamn för att skapa nya moderna bostäder och kontor för nya moderna människor. Let’s Create lockar Norrköping. Eskilstuna säger sig vara en av världens mest miljösmarta industristäder. Helsingborg lockar med ett varierat näringsliv med en lång historia av entreprenörskap. Företagsklimatet är bland de bästa i landet. Från Skellefteå utropas att det där investeras mest per capita i Sverige just nu. Och alla har ett utmärkt logistikläge, vacker natur och livlig handel.

Det berättas om förändring och framtid. Mer eller mindre på samma sätt mot ungefär samma målgrupper. Och det är väl inget fel med det. Det är uppenbart att både strateger och kreativa kommunikatörer, copywriters och byråer gjort sina analyser och sin omvärldsbevakning.

Sett i ett bredare perspektiv då? Hur går det för oss på en skala från noll till hundra? Med folkhälsan, utbildningsnivåerna och innanförskapet? Med våra lokala hållbarhetsmål och deras påverkan på de globala hållbarhetsmålen? Ökar den globala temperaturen fortfarande i takt med våra utsläpp och konsumtion?

Jag tror att nästa stora grej finns där. I att uppfylla de målen. Genom att börja med att formulera dem. Med hjälp av människorna på platsen. Vi som lever och verkar på en plats kanske också behöver lockas ibland. Inte bara de som vi tror att vi vill locka som nya till våra platser.

Vad är det som attraherar människor? Ganska grundläggande saker. Vatten som går att dricka, luft som går att andas, trygga miljöer där vi kan slappna av. Natur som är tillgänglig för oss. Och andra människor. Människor som vi kan relatera till, lita på och göra saker tillsammans med ibland. Eller ofta.

En plats som gör det det här möjligt för oss kommer att vara en bra plats. Där vi kan leva, utvecklas och växa. Inte bara i konkurrens, utan också i någon slags större tillsammansskap. Vi kan kalla det samhället. Där kommer vi att skapa värden. För oss själva, för andra människor men kanske också för naturen och ekosystemen vi är beroende av på platsen.

Den insikten är lika viktig som att det finns människor med kreativitet och entreprenörsanda. Med den insikten kan de människorna skapa idéer, varor och tjänster som gör förutsättningarna för livet på platsen goda. För fler människor. Och det är det här som kommer att vara det verkligt attraktiva.

Det är inte alltid mätbart. Det är inte alltid innovativt. Men det är väldigt levande. 250 000 år av mänsklig evolution.

Därför är det så intressant att ta del av tankar och idéer som redan börjat omsätta sig i praktiken. Inte sällan med utgångspunkt i de globala hållbarhetsmålen. Jag fortsätter att hitta spännande tankar och idéer i Malmö, där både staden och universitetet bryter ny mark och återupptäcker gamla sanningar. Jag inspireras av pigga samtal från Södertörns högskola. Det pratas inte sällan om någon slags omstart efter pandemin. Jag tror kanske att den omstarten behöver bli något mycket större än så. En djupare och förändrad syn på människans, naturens och platsens värde. Genom att förstå människan som något större än Homo Economicus blir det lättare att ta plats i den djupa tiden. I existensen och evolutionen. För den som vill vara med och bidra till något långsiktigt som vi kan kalla framtiden.

Det kan bli meningsfullt, samhällsnyttigt och planetnyttigt. Vilket skapar goda förutsättningar för ekonomisk resiliens.

Vi har redan mött många människor som har den här synen. Bland annat i Framtidsentreprenörerna. Vi vet att de finns överallt. Nästa stora grej finns framför dina ögon. Den som vågar titta inåt kommer att upptäcka massor. Det gäller både människor och platser. Platsmarknadsföring som utgår från vad platsens människor och natur är tillsammans. Kräver en bra plats.

Kanske kan det vara ett smart move?

/Fredrik Bronner

Du behöver nya mål och vi behöver dig och dina idéer

Utan att veta exakt vad du har satt upp för mål för ditt arbete, ditt företag eller din organisation vill jag störa en stund och försöka få dig att lyssna på en person, eller läsa vad den personen skrivit. Eftersom det finns nya mål i det jag vill visa dig. Mål som du nog behöver formulera och förhålla dig till.

”Science is succeeding – but solidarity is failing.”

I ett tal inför generalförsamlingen sade FNs generalsekretare Antonio Guterres dessa ord igår. I ett av de viktigaste tal jag sett – och läst – i hela mitt liv. Varenda ord är en uppmaning till handling. Verklig handling. Jag tror det finns något för oss alla som vill göra världen lite bättre. För flera än oss själva och de som står oss allra närmast.

”Vaccines are the first great moral test before us.”

Det har snart gått trettio år sedan jag läste kulturgeografi och u-landskunskap. Fortfarande står vi kvar i samma uppdelning av världen. Alla ord om rättvisa ekar tomt när vi rika lägger beslag på allt vaccin. Vill jag vara en del av lösningen? Eller fortsätta att vara problemet? Det där kan vara en viktig fråga att ställa sig. För den som tar till sig nödläget vi är i. Jag tycker att Antonio Guterres sammanfattar det bra i sin inledning.

”2020 was a global annus horribilis – a year of death, disaster and despair. The COVID-19 pandemic unleashed havoc in every country and every economy. We lost 2 million lives, including many dear members of our UN family. The human toll continues to multiply. The economic costs continue to mount. 500 million jobs gone. Extreme poverty back up to levels not seen in a generation. Inequalities widening. Hunger rising again. And global fragilities continue to be exposed. We have declared war on nature, and nature is striking back.”

Vi har mycket att göra. Generalsekreterarens tal är en ganska skoningslös och glasklar analys. Nu kan vi välja att avfärda honom som stolle, alarmistisk aktivist eller något annat. Men glöm inte, den här människan är generalsekreterare för FN. Ingenjör (elektroteknik), katolik och diplomat. Politiskt erfaren från alla nivåer i samhällsbygget. Med tillgång till alla fakta och underlag han behöver.

Knappast ett dumhuvud.

Tvärtom, en människa med ett globalt uppdrag. Han ska vara diplomat för ALLA. Då blir det så här. Det finns liksom inte något att vänta på. Rakt, klart och ärligt säger han något viktigt till oss.

Jag rekommenderar dig gärna att läsa talet. Varenda ord spelar roll. När du gjort det, läs på om de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Där är väldigt mycket redan formulerat.

Påverkar det dig? Hur? Jag hoppas att du lyssnar, läser och tar in. Vi andra behöver dig. Vi behöver dina idéer och din omställning. Uppdatera din plan. Vi hjälper dig gärna.

”Vaccines are the first great moral test before us.

These must be seen as global public goods – people’s vaccines – available and affordable to all.

The COVAX facility urgently needs more resources to procure and deliver vaccines for low- and middle-income countries, and to continue vital research and development.

I thank the countries and organizations that are supporting COVAX, and the leadership of the World Health Organization.
I welcome new engagement by major developed countries.

But the world is falling short.

Vaccines are reaching a handful of countries quickly, while the poorest countries have almost none.

Science is succeeding – but solidarity is failing.

Governments have a responsibility to protect their populations, but COVID-19 cannot be beaten one country at a time.

If the virus is allowed to spread like wildfire in the Global South, it will inevitably mutate, it is mutating becoming more transmissible, more deadly and, eventually, more resistant to vaccines, ready to come back to hound the Global North.

Moreover, recent studies have found that vaccine hoarding could cost the global economy up to $9.2 trillion – with almost half of that impact in the wealthiest countries themselves.

That figure is over 340 times more than the $27 billion funding gap for the ACT-Accelerator.

There is only one victor in a world of vaccine haves and vaccine have-nots: the virus itself.”

Att FNs generalsekreterare måste säga detta år 2021 är inte okej. Det är dags att vi blir bättre. Varenda en av oss. Företagare, mammor, mellanchefer, studenter, fotografer, pappor, aktieägare, pensionärer, föreningsengagerade, kockar, barn, gamla…. ja varenda en.

Det viktiga är kanske inte att just du tar just ditt vaccin. Det ska vi alla göra. Det viktiga är nog att vi har tålamod och inte tar någon annans. Eftersom det inte är egot, girigheten och apatin som tar oss in i en bättre framtid. Det är tillsammansskapet, respekten, tilliten och nyfikenheten.

Där klarar vi oss inte utan dig.

/Fredrik Bronner

Tack Framtidsentreprenörerna!

Tänk att det gick att göra. Att vi kunde genomföra en utbildning för olika entreprenörer, med olika bakgrund, olika ursprung, olika åldrar och olika allt. Dessutom med hållbarhet i själva kärnan.

År av främjande, entreprenörskap, rådgivning, mentorskap och annat föll på plats och landade i den utbildning vi kallar Framtidsentreprenörerna. Som blev verklighet tack vare kloka Josephine Hedlund på Coompanion Mälardalen och nyfikna tjänstepersoner på Region Örebro län.

Idag avslutade vi den första omgången med den första kullen. Ganska överväldigade av vad de här olika människorna delat med varandra och sätten de hjälpt varandra framåt och därmed också är på god väg att knuffa andra människor, företag och organisationer i sina samhällen i en mer hållbar riktning.

Vi har fått hjälp av begåvade framtidsentreprenören Hanna Welander med att sammanfatta den här utbildningen i en film. Titta gärna på den. Kom ihåg, att det finns framtidsentreprenörer överallt. De är här nu, men det är inte alltid vi ser dem.

Idag kan vi med stolthet certifiera den första kullen. Det känns fantastiskt. Tack Framtidsentreprenörerna.

Framtiden, idéutvecklingen och det lokala näringslivet

Jag står och pratar med en av de som deltar i kursen Framtidsentreprenörerna som vi tagit initiativ till och genomför tillsammans med Coompanion Mälardalen. Vi har just avslutat den fjärde dagens program. Han har jobbat på storbank. Ställt kritiska frågor om CSR, gröna fonder och cirkulär ekonomi. Jag berättar att jag tycker att det är synd att det är för lätt att bli stollestämplad bara för att en säger att kapitalismen är körd. Han håller med. Hur svårt kan det vara att utveckla en kultur där vi inte förstör människor, djur och natur bara för att tjäna pengar? Eller skapa jobbtillväxt? Varför har det blivit så partipolitiskt att konstatera att det blir så mycket svårare för oss människor att hitta på en ny planet än att hitta på en ny ekonomi.

Ingen av oss är jätteradikal. Eller så är vi det bara på andra sätt. Kanske har vi bara slutat att tyst acceptera att vi är med i en kultur där ett träd inte ges något värde innan vi fällt det. Där ett djur inte ges något värde innan vi dödat det. Att vår egen trygghet och livskvalitet inte kan uppnås på bekostnad av någon annans.

Den här kursen är ganska omvälvande. Det är vår egen filosofi för hållbar idé- och affärsutveckling som ligger till grund för allt vi gör på kursen. Liksom vår egen iteration av Business Model Canvas. Kursen görs på plats och digitalt. Och deltagarna är de mest engagerade jag någonsin mött under alla år som utbildare och föredragshållare i entreprenörskapsfrågor och affärsutveckling.

Det är skönt. Och oavsett om vi diskuterar mening, samhällsnytta eller planetnytta så är tankarna, idéerna och erfarenheterna som Framtidsentreprenörerna delar med varandra väldigt generösa och levande. Alla de finaste och bästa teorierna om mänskliga relationer, delande och och fredlig tillit utspelas framför mina ögon.

Den här gruppen (dessutom dubbelt så stor som den vi planerade för eftersom så många sökte) hjälper mig att se lite klarare kring framtidens idéutveckling och lokal näringslivsutveckling. Jag har under åren varit med och gjort flera undersökningar och diskuterat glappet mellan det som näringslivet säger är viktigt med hållbarhet och det vi kan mäta som faktiskt insatser. I det här glappet har det varit ganska mörkt. Men, inte nödvändigtvis så mycket längre. De är här nu, företagarna som tar plats i det där glappet. De kommer från framtiden. Med idéer som inte nödvändigtvis behöver göra så mycket väsen av sig. Och det räcker bra med att de tillför verkliga värden till samhället och planeten. Meningsfulla är de redan. Alla ord och all energi vi möter på onsdagarna går inte att misstolka.

Snart börjar vi diskutera ekonomisk resiliens med den här gruppen. Det blir spännande. Spännande är också tankarna vi har på en fortsättning. Både i andra delar av Sverige, men också som en fördjupande fortsättningskurs där vi startat.

Framtidsentreprenörerna är något av det bästa jag varit med om. Att få vara med om det hösten 2020, mitt i pandemin, känns lite poetiskt.

/Fredrik Bronner