Jag står inför ett sällskap av entreprenörer i en mindre svensk kommun. Det är näringslivsdag. Tillsammans med Sara har jag fått en timme i programmet att leda ett samtal om hållbart entreprenörskap. Publiken har just fikat efter en workshop med en inspirerande och vältalig entreprenörskapsguru från Austin, Texas.
Vi blir introducerade, presenterar oss och visar filmen. Den hemska, korta och väldigt klara filmen med de fallande valrossarna. Där börjar vi. Sedan berättar vi tillsammans om varför varje entreprenör måste ställa om och börja arbeta cirkulärt. Sara är saklig kring vetenskapen, de planetära gränserna och de cirkulära ekonomiska modellerna. Jag kanske en aning animerad i mitt prat om kulturer, kreativitet och den naiva tron på obegränsad tillväxt på en begränsad planet.
Jo, du läste rätt. Jag var tillväxtkritisk. På en näringslivsdag. Eller kanske lite mer än så. Kanske var det de fallande valrossarna. Kanske publikens bekräftande nickande eller bara stämningen i rummet eller helt enkelt de fakta vi lade fram. Men vi möttes där. I den klara insikten att det är galenskap att tro att något människan hittat på – alltså ekonomin – kan växa obegränsat, i ett sammanhang vi inte hittat på – planeten Jorden. Åtminstone inte utan konsekvenser.
Ingen opponerade sig.
Ingen lämnade rummet.
Tvärtom. Vi tog ned samtalet på den lokala nivån och det blev fina diskussioner om vad som krävs, och av vilka det krävs, för att ställa om ekonomin och samhället i en hållbar riktning. Eftersnacket blev kanske ännu mer animerat. Men det hände något bra i det där rummet igår. Där vi liksom landade i några tydliga slutsatser.
Det är inte nånannans ansvar.
Alla är näringslivsutvecklare.
Alla är entreprenörer.
Och alla måste vara planetskötare om vi ska överleva.
Kanske har vi nått en bra tipping point? När ett rum av entreprenörer ifrågasätter den naiva tron på evig ekonomisk tillväxt och vill prata om viktigare saker. Som att vi kan utveckla oss själva, våra företag och nya idéer även i en framtid utan ekonomisk tillväxt. Genom att hushålla med våra resurser och tänka cirkulärt.
Jag vill tro det.
Att någon ville engagera sig politiskt och att någon annan vill marschera mot riksdagshuset för att demonstrera får anses bekräfta känslan av att kanske nått den där positiva tipping pointen. På en näringslivsdag. I en liten svensk kommun.
/Fredrik Bronner