Om snällhet och tonen i kommentarsfälten

I julnumret av magasinet Örebro – Mitt i livet intervjuas Fredrik i en artikel där sex personer uttalar sig om den ifrågasatta snällheten. Artikeln är skriven av Gunnar Sundell och porträtten har tagits av Ulla-Carin Ekblom. Personerna som är med och diskuterar den ifrågasatta snällheten är Sofia Strömberg, Sofia Winroth, Niklas Orrenius, Larissa Nsengiyumwa och Anders Lennartsson. Dessutom intervjuas Stefan Einhorn i en annan text och ett fint porträtt av en helt vanlig tant – Ann-Britt, 84 år – sammanfattar liksom budskapet.

Människor som möts och lyssnar på varandra kommer att skapa relationer. Den som vill göra det gör klokt i att vara snäll. Vi har mer gemensamt än det som skiljer oss åt.

Det är lätt att glömma det i ett blixtsnabbt kommunikationslandskap. Med många öppna flikar och olästa meddelanden. Där de små siffrorna som indikerar nya svar, kommentarer och meddelanden hela tiden lockar.

Ord gör skillnad. För både den som säger dem och den som lyssnar.

Vi måste prata mer om fittan

Nu växer det upp en ny generation. Som haft smartphone och varit höghastighetsuppkopplad sedan barnsben. Tekniken skapar mängder av nya möjligheter för oss människor. Inte minst när det gäller kommunikation och olika sätt att påverka varandra. Men, allt är inte bra och vi märker av ett växande behov av att prata med barn, unga och vuxna i deras närhet om hot, hat och kränkningar.

Vi finns tillgängliga via SISU och leder gärna samtal och workshops med föreningar som vill ta in detta i utvecklingen av sina spelare. Vi får en hel del frågor om detta och har utvecklat ett arbetssätt som vi anpassar till varje grupp. Genom interaktiva övningar skapar vi samtal om hur vi kan välja att möta våra medmänniskor – och motståndare (på planer och i matcher).

Vi är själva idrottsföräldrar med erfarenhet av såväl ideellt arbete och ledarskap inom idrotten som eget elitidrottande. Just nu förbereder vi några olika sådana här samtal och vi gör det gärna. Vi måste nämligen prata mer om fittan – det vanligaste skällsordet de unga pojkar/män vi möter använder när de skäller på sig själv eller andra. Varför det ordet? Vad står det för i grunden? Vem har lärt dem det?

Kanske känns det som en futtig detalj i ett stort sammanhang, men nej. Det är en detalj som säger oss väldigt mycket. Och just därför måste vi prata om det.

Hur bygger vi framtidens stad och samhälle?

På uppdrag av Arena Huddinge ledde vi tillsammans med Four PR en konferens som samlade ett sextiotal samhällsbyggare, investerare, företagare och beslutsfattare från Huddinge. Vi gjorde programmet och kontaktade talare och paneldeltagare samt modererade dagen.

Talade gjorde bland andra:

Emma Jonsteg (Utopia Arkitekter)
Teresa Lindholm (White Arkitekter)
Björn Sundin (Samhällsbygget/Diplomat Communications)
Klaus Hansen Vikström (Fabege)
Malin Danielsson (kommunalråd Huddinge)
Helené Hill (samhällsbyggnadsdirektör Huddinge kommun)
Manne Berger (ordförande Arena Huddinge)
Pia Forsberg (näringslivschef Huddinge kommun)
Edward Howard (vd, Arena Huddinge)

Samtalen var upplagda som dialoger. Enskilda samtal varvades med panelsamtal och interaktiva diskussioner där frågor ställdes via Menti till deltagarna. Resultaten diskuterades sedan vidare.

Temat för dagen var den snabba utveckling Huddinge går igenom när det gäller samhällsbyggnaden. Mängder av bostäder och arbetsplatser skapas i kommunen just nu, inte minst i Flemingsberg och Kungens kurva. Så det var fint att få leda samtal där de här samverkande aktörerna fick inspiration och fördjupning i frågeställningar om vad människorna behöver i framtidens stad, hur vi bygger för att möta människornas behov och hur rätt aktörer kan samlas för att samproducera framtidens stad och samhälle.

Vi tycker det är väldigt givande att arbeta med Arena Huddinge. I femton år har det här forumet utvecklats och den gemensamma utgångspunkten är Huddinges utveckling och nyttan med denna utveckling. Arena Huddinge har positionerat sig som ett forum där tre olika typer av aktörer – med olika perspektiv och behov – hittar sin nytta i skärningspunkten mellan affärsnytta och samhällsnytta.

I Arena Huddinge samlas människor som vill bygga Huddinge. Då krävs det att olika perspektiv möts och att människor lyssnar på varandra. Det hjälper vi gärna till med.

Utveckla ett verkligt värdeerbjudande

Förbereder en föreläsning för ingenjörsstudenter på ett svenskt universitet. Leder en kurs i entreprenörskap och vi använder bland annat Business Model Canvas som modell för idéutveckling. Jag gillar den. BMC:n gör det lättare att utveckla en idé eftersom den sätter det verkliga värdet i fokus. Det är viktigt. Men, något saknas i modellen. Den är primärt framtagen för att hjälpa entreprenörer att hitta rätt på sin marknad. Värdet som skapas är inriktat på kunden och den som gör rätt kommer att få det lättare att skapa en traditionell kundrelation. Eller kanske starkare än en traditionell.

Samhällsnyttan är dock lite mer frånvarande. Där skulle vi behöva utveckla en tydligare modell. Kanske ytterligare en ruta i BMC:n? Det räcker inte med att värdet uppstår i relationen mellan kund och entreprenör. Vi måste också hitta en större samhällsnytta. Så länge som vi fastnar i det här traditionella relationsarbetet så är risken överhängande att det värdet vi skapar här leder till negativa effekter för det omgivande samhället. Den där helheten vi är en del av.

Jag har mött många studenter genom åren. På gymnasieskolor och universitet. Som mentor har jag haft förmånen att få ta del av unga entreprenörers tankar och idéer. Har noterat att unga entreprenörer på ett naturligt sätt kopplar sin egen nytta till att skapa något som är gott även för omgivningen utanför kundrelationen. Unga människor vill inte bara berika sig själva, ofta vill de också förändra världen. Det är fint, och det är viktigt.

Hjärnan jobbar på. Det är dags att få in helhetssynen i modellen. Så vi klarar av att utveckla egen affärsnytta och en större samhällsnytta. Samtidigt.

/Fredrik