Jag står och pratar med en av de som deltar i kursen Framtidsentreprenörerna som vi tagit initiativ till och genomför tillsammans med Coompanion Mälardalen. Vi har just avslutat den fjärde dagens program. Han har jobbat på storbank. Ställt kritiska frågor om CSR, gröna fonder och cirkulär ekonomi. Jag berättar att jag tycker att det är synd att det är för lätt att bli stollestämplad bara för att en säger att kapitalismen är körd. Han håller med. Hur svårt kan det vara att utveckla en kultur där vi inte förstör människor, djur och natur bara för att tjäna pengar? Eller skapa jobbtillväxt? Varför har det blivit så partipolitiskt att konstatera att det blir så mycket svårare för oss människor att hitta på en ny planet än att hitta på en ny ekonomi.
Ingen av oss är jätteradikal. Eller så är vi det bara på andra sätt. Kanske har vi bara slutat att tyst acceptera att vi är med i en kultur där ett träd inte ges något värde innan vi fällt det. Där ett djur inte ges något värde innan vi dödat det. Att vår egen trygghet och livskvalitet inte kan uppnås på bekostnad av någon annans.
Den här kursen är ganska omvälvande. Det är vår egen filosofi för hållbar idé- och affärsutveckling som ligger till grund för allt vi gör på kursen. Liksom vår egen iteration av Business Model Canvas. Kursen görs på plats och digitalt. Och deltagarna är de mest engagerade jag någonsin mött under alla år som utbildare och föredragshållare i entreprenörskapsfrågor och affärsutveckling.
Det är skönt. Och oavsett om vi diskuterar mening, samhällsnytta eller planetnytta så är tankarna, idéerna och erfarenheterna som Framtidsentreprenörerna delar med varandra väldigt generösa och levande. Alla de finaste och bästa teorierna om mänskliga relationer, delande och och fredlig tillit utspelas framför mina ögon.
Den här gruppen (dessutom dubbelt så stor som den vi planerade för eftersom så många sökte) hjälper mig att se lite klarare kring framtidens idéutveckling och lokal näringslivsutveckling. Jag har under åren varit med och gjort flera undersökningar och diskuterat glappet mellan det som näringslivet säger är viktigt med hållbarhet och det vi kan mäta som faktiskt insatser. I det här glappet har det varit ganska mörkt. Men, inte nödvändigtvis så mycket längre. De är här nu, företagarna som tar plats i det där glappet. De kommer från framtiden. Med idéer som inte nödvändigtvis behöver göra så mycket väsen av sig. Och det räcker bra med att de tillför verkliga värden till samhället och planeten. Meningsfulla är de redan. Alla ord och all energi vi möter på onsdagarna går inte att misstolka.
Snart börjar vi diskutera ekonomisk resiliens med den här gruppen. Det blir spännande. Spännande är också tankarna vi har på en fortsättning. Både i andra delar av Sverige, men också som en fördjupande fortsättningskurs där vi startat.
Framtidsentreprenörerna är något av det bästa jag varit med om. Att få vara med om det hösten 2020, mitt i pandemin, känns lite poetiskt.
En kort sammanfattning av föredrag inspelat för Framtidsentreprenörerna. I vår modell för hållbar idé- och affärsutveckling utgår vi ifrån fyra olika perspektiv som behöver vara balanserade; mening, samhällsnytta, planetnytta och ekonomisk resiliens.
Det här är ett kondensat av ett fördrag vi spelade in i början av september 2020 för kursen Framtidsentreprenörerna. Det handlar om mening. Hur vi får mening i våra idéer och företag.
Föredraget är inspelat hemma hos oss och gjorde via Zoom. Vi kommer att producera ett antal korta dokumentärfilmer utifrån vår filosofi under hösten. En av dessa kommer att handla om meningsfullt entreprenörskap. Presenteras så snart den är filmad, klippt och publicerad.
I höst öppnar vi Bronners Butik. Vi bildar ett dotterbolag och öppnar en butik som vi kommer att samlokalisera med vårt nya kontor. Platsen är ikoniska Wadköping i Örebro och här kommer vi att fortsätta utveckla vårt samarbete med Ateljé återbruk – Sara Hillersberg och Anna Nilsson – för att skapa en hubb för Framtidens entreprenörer.
Vi fortsätter vår konsultverksamhet. Men blir med butik också. en av de viktigaste grejerna med det är att vi vill få igång ett showroom/en inkubator för nya entreprenörer som erbjuder smartare produkter.
Nyckeln får vi om några veckor. Öppning blir det i slutet av november. Heja gärna på oss. Kom med förslag. Ta plats i Bronners Butik.
Parisavtalet och FNs globala hållbarhetsmål är inte värda någonting om inte fler entreprenörer och kreatörer skapar de där ny lösningarna som ska göra allt hållbart. Det är inte Angela Merkel, Boris Johnson, Stefan Löfvén som ska skapa det hållbara. Inte ens Donald, Ebba eller Ulf. Det är människor som vi.
Allt prat om entreprenörskapsfrämjande och innovationssystem i världsklass ekar också ganska tomt när vi inte ser att människor med verkligt hållbara idéer faktiskt får kunskap, mod och inspiration att starta företag. Vi måste kanske avliva de naiva sagomyterna om superentreprenörer och krama om våra vanliga företagare.
Så inledde vi dagens samtal.
Ska vi fortsätta att nöja oss med globala hållbarhetsmål som inte duger? Ska vi fortsätta med ett enkönat företagsfrämjande som stänger ute de flesta idéerna? Ska människors behov vägleda oss som tar fram idéerna eller ska vi fortsätta att cyniskt odla och utnyttja människors begär? Vad kommer vara lättast för oss att hitta på – en ny planet eller en ny ekonomi?
Det var några av de inledande och frustrerade frågeställningar vi väckte när fina kreativa festivalen Live at Heart bjöd in oss att prata om hållbar idé- och affärsutveckling tillsammans med IT-entreprenören Pia Engwall och musikern/artisten/programmeraren Christoffer Wadensten (Meadows).
Det blev ett inspirerande samtal tillsammans med de här visa personerna. På en klassisk scen i ett gammalt kulturhus.
Fredrik och Sara Bronner inledde samtalet med att ställa några kritiska frågor och introducera Bronner & Bronners filosofi för hållbart entreprenörskap. Vi samtalar om balans mellan MENING, SAMHÄLLSNYTTA, PLANETNYTTA och EKONOMISK RESILIENS.
Vi fördjupar oss i mening. Meningsfullt entreprenörskap behövs. Annars riskerar vi att få leva i en vardag där meningslösa människor jobbar med – och konsumerar – meningslösa saker i ett meningslöst samhälle. Det är tydligt att vi i det här samtalet delar en känsla av att mening är grundläggande i ett hållbart entreprenörskap.
Det räcker inte med att det skapas värde mellan entreprenör och kund. Det behöver också skapas ett tredje värde i det omgivande samhället. Annars fortsätter vi att underhålla ett samhälle som bygger på klyftor mellan vi och dom. Där några få har rätt att utnyttja alla andra.
Planeten utanför mänskligheten. De 8 miljoner andra arterna av liv och de naturliga system vi är helt beroende av. De låter sig inte imponeras av våra fina CSR-formuleringar och påhittade klimatkompensationer. Det kommer inte att gå att förhandla med havet. Därför är det dags för människan att anpassa sig och sina idéer.
En resilient ekonomi inleder avslutningen på samtalet. Är pengarna vår viktigaste resurs eller något annat? Vi får tips för den som vill prova sin idé och en avslutande uppmaning till vad vi tar med oss in i den verkliga OMSTART som krävs nu.
Den här förmiddagen mötte vi elever på Thorén Business School i Örebro. Unga människor som precis börjat sitt sista år på gymnasiet. Tre pass. Fyrtiofem minuter vardera. Om tillståndet på planeten och behovet av hållbar idé och affärsutveckling.
Vi ställer oss i en korsning. Mellan mening, samhällsnytta, ekologiskt värde och ekonomisk bärkraft måste balanseras. Där växer vår filosofi. Att prata med unga människor om varför det är viktigt känns väldigt angeläget. Vi har ju inte plats för fler affärsmodeller som bidrar till ökade klyftor mellan människor, ökade utsläpp som bidrar till ökad uppvärmning eller fler meningslösa prylar och tjänster.
Nu kommer det generationer som inte bara måste utvecklas och må bra, utan även ställa tillrätta de problem som vi som gått före dem skapat.
När vi ger dem i uppgift att remixa idéerna som skapat dessa problem så får vi alltid höra kloka tankar. Idag om hur VOI skulle kunna ersätta bilresor istället för promenader. Hur engångsförpackningar för hämtmat skulle kunna ersättas och hur energydryckskonsumtionen skulle kunna ställas om.
Det är fint att prata med unga. Men det finaste är att lyssna på dem.
Första riktiga arbetsdagen efter sommarens ledighet. Vi förbereder veckans föreläsningar och startar upp tankar och idéer. Och skriver på ett kontrakt. Vi kommer att göra något nytt den här hösten. Vi utvecklar verksamheten och flyttar ut från hemmet. För att kunna göra plats för fler. Men också för att kunna göra något mer.
Något ska förnyas. Något annat ska bli mer konkret. Något ska bytas.
Vi behöver vara lite otydliga just nu, men lovar att återkomma med glasklara besked om vad det här betyder. Det har förstås med hållbar idé- och affärsutveckling att göra. I praktiken.
Cirkulera. Ställ om. Förbättra. Gör plats. Ungefär så.
Det känns som en succé när söktrycket blev mer än 30 procent högre än vi tänkte. Kursen/utbildningen FRAMTIDSENTREPRENÖRERNA som vi gör tillsammans med Coompanion i höst fick betydligt fler sökanden än vi tänkt. Otroligt kul och inspirerande. Därför gör vi nu plats för fler på kursen. Vi kommer att starta med 40 deltagare istället för 30 som vi planerat. Så nu gör vi andra praktiska lösningar och ser fram emot att möta de här 40 personerna som sökt.
Deltagarna kommer från sju olika kommuner i örebroregionen
Vår yngsta deltagare är ett par år över 20, vår äldsta strax över 60
65 procent av deltagarna är kvinnor (35 procent är män)
Alla har kloka idéer kring nya hållbara tjänster/varor eller omställning av en befintlig idé i ett befintligt företag. I dagarna skickar vi ut mail till alla som sökt och laddar upp för ett första digitalt mingel. Det blir en lärorik höst med de här entreprenörerna.
Ett femtiotal entreprenörer och människor med idéer samlades när nätverket Framtiden Örebro hade kickoff. Foto: Åke Lundström, Bootstrap Sweden.
Vi blev ganska många. Efter en första presentation där vi som grundat nätverket Framtiden Örebro gick igenom våra tankar så delade vi upp oss och pratade om idéer som kan skapa cirkulär handel och återbruk. Om idéer för lokalt producerad hållbar mat. Om idéer för tjänster och utveckling som kan fylla ett helt nytt co-workingspace. Om kreativa uttryck i nya rum för kultur där människor får vara med i skapandet. En teaterlada i en mellanstor, mellansvensk stad. Människor delade generöst med sig av engagemang, kunskap och lust.
Det är precis det vi vill. Det är dags nu. Örebro behöver nya affärer och idéer som hjälper oss att minska vårt samlade negativa avtryck, Vi behöver nya nätverk, lokaler och sammanhang som gör de här idéerna bättre. Platser där människor kan hjälpa varandra att bli klokare och mer hållbara. Där mening, samhällsnytta och planetnytta lägger grunden till ekonomisk bärkraft.
Kanske finns den kritiska massan nu. Det kändes så. Och de inkommande samtalen från både fastighetsägare och människor med ekonomiska resurser som vill investera i något nytt och hållbart väcker hopp. Det är bråttom, men får ta tid. Vi kommer att fortsätta driva den här processen framåt tillsammans med entreprenörerna Anna Nilsson och Sara Hillersberg. Och nu blir vi ännu fler.
På hemmakontoret. Går igenom idéer som människor vi ledde i en workshop igår skrivit ned på postit-lappar och sorterat in i en modell där genomförbarheten uppskattas. Tiden går och världen förändras. I en liten svensk kommuns centralort står ett hus som varit skola, men byggdes om till lärcentrum när internet kom. Nu letar huset efter nytt liv. Kommunens fullmäktige sammanträder här och en förvaltning med några få medarbetare har sina kontor här. I övrigt längtar huset efter liv och rörelse igen.
Igår samlades trettiotalet olika människor från kultur, folkbildning, näringsliv och kommun för att diskutera vad huset kan få för innehåll. Vi gick igenom några inspirerande exempel från andra delar av Sverige och Europa och vi diskuterade vad vi kan lära oss av hur biblioteken arbetar och utvecklas.
I mindre grupper identifierade människorna efterfrågan och möjligheter. De formulerade idéer och skattade genomförbarhet. Livliga och kreativa diskussioner. Som konsulter ska vi hu försöka sammanfatta detta i en kort rapport där vi också analyserar och kommer med några rekommendationer för det fortsatta beredningsarbetet.
Underlaget vi har med oss gör arbetet ganska enkelt. Även om vi ibland önskar att vi använde digitala postit-lappar för att få in informationen i nån slags system direkt.
En korsning mellan psykologiprofessorn Svend Brinkmanns klarhet, en essä av Eva-Lotta Hulthén i OBS (P1), Shunryu Suzukis Zen-budskap och Lars Winnerbäcks låt ”Jag tror jag hittar hem” hittar jag något viktigt för framtiden, nämligen meningen.
Svend Brinkmann är professor i psykologi vid universitetet i Aalborg. Han lär ha sagt följande:
”Om du tänker positivt varje dag, arbetar hårt, strävar efter att bli den bästa versionen av dig själv, omger dig med inspirerande människor och aldrig ger upp så finns det inga gränser för hur utbränd du kan bli.”
Det där är kanske lätt att avfärda som cyniskt och buttert. Något som absolut inte passar i samtidens positivism och allt-ska-vara-möjligt-på-ytan-hela-tiden-kultur. Men, jag tror att han sätter fingret på något ganska tidlöst och djupt mänskligt. Blir därför oerhört nyfiken på hans bok ”Stå fast – våga vägra vår tids utvecklingstvång” och beställer den efter att ha läst ha läst Hanna Bornäs fina text i Tidskriften Respons.
Samma morgon lyssnar jag som vanligt på Tankar för dagen i P1 under hundpromenaden i parken. Hunden vill ha mer tid, så jag hinner också lyssna på Eva-Lotta Hulthén i OBS (P1). Hon talar om någonstansare, en ständig längtan bort och en människa frikopplad från de lokala och naturliga utgångspunkterna för livet. Så här avslutar hon:
”Den amerikanske författaren, poeten och bonden Wendell Berry menar att för att människan ska ha ett ansvarsfullt förhållande till världen – för att vi inte ska ödelägga den – så måste vi föreställa oss vår egen plats i den och känna sympati med alla de levande varelser vi delar den med. Först då kan vi skapa möjligheten till en medmänsklig, hjälpsam och hållbar resurshushållning. I texten ”Examen i att komma hem” skissar han på en kursplan i hemkomst som utgår från ett antal frågor, bland andra: Vad har hänt här? Vilken är den här platsens särprägel? Vad tillåter naturen att vi gör här utan bestående skador eller förluster? Vad kan vi göra för att reparera de skador vi åstadkommit?
Villkoren för en arts överlevnad är lokal anpassning. Det gäller såväl människor som djur, slår Wendell Berry fast och undrar hur vi har kunnat inbilla oss att vi är undantagna.
Att man känner sig hemma i städer världen över men inte i det lokala blir med ett sådant förhållningssätt inte ett tecken på god utbildning och intellektuell förfining utan på en brist på koppling till förutsättningarna för ens egen överlevnad.
Nuförtiden inbillar jag mig inte längre att livet pågår någon annanstans och att jag måste resa långt eller befinna mig i städer för att få uppleva det. Jag hör hemma någonstans och det är här.”
Det där är också klarsynt, om än intellektuellt formulerat. Vi behöver nog höra hemma för att kunna vara mer tillfreds. Jag vet det av egen erfarenhet. För jag har missbrukat pepp, inspiration, möjlighetskartor och längta bort-känslor i hela mitt vuxna liv. Nästa grej har alltid varit större än nuet. Under senare år har jag kommit fram till att det inte riktigt fungerar, så jag försöker (ännu med lite för stor kamp) att stanna upp. En av de mest påtagliga konsekvenserna är att mina möjligheter minskat och jag känner mig lite för ensam. Upptäcker att jag i andras ögon lite för ofta förvandlats till en bitter pessimist istället för den där härligt peppiga inspiratören människor lärde sig att tycka om. Där har jag en ökenvandring. Att stå fast i något.
Självhjälps-, möjlighets- och indiviualistkulturerna berättar ofta sagor om hur våra inre krafter kan skapa hela världar. På många sätt stämmer det, eller jag vill att det ska göra det. Men, sanningen verkar ligga närmare det som både psykologer och sociologer vet, nämligen att våra liv i stort sett uteslutande präglas av automatiska reaktioner på sådant som händer oss i mötet med andra människor och typ allt. Så om vi känner oss meningslösa behöver vi helt enkelt göra något som är mer meningsfullt för oss. Vill vi bli gladare så får vi byta umgänge.
Det där är inte så kul. Åtminstone inte på kort sikt.
Men, det finns åtminstone en tidlös tanke att massera lite. En om andlighet, mening och existensen. Efter att ha avfärdat meditation och yoga i många år så sitter jag plötsligt i en yogaklass på torsdagar och läser böcker om österländsk filosofi och längtar efter att hitta mitt eget sätt att meditera. Läser Shunryu Suzukis ”Zen mind, Beginner’s mind” som är tydlig och klar men också känns lite hård och kompromisslös. Läser Ram Dass bok ”Journey of awakening” som landar lite varmare i mina tankar. Bägge berättar om enkelheten i varandet. Att stanna upp, andas medvetet och sluta låta alla tankar och reaktioner hela tiden ta kontroll över mig. Att det som händer, det händer. Ge tid till respons snarare än reaktion. Det som Micael Dahlén nyligen beskrev som att vi måste räkna till åtta oftare, innan vi agerar.
Och någonstans känner jag mig hemma. Det här är något jag levt i och med i många år. Kanske har det varit själva grunden i min egen omställning. Som tagit mig från karriär i Stockholm till eget företagande i Örebro. Från ett patologiskt behov av att vara underbar och älskad av alla, till att nu försöka hitta lugn, tillit och mening.
I ett par år nu har jag diskuterat mening med unga människor i olika kurser och utbildningar för entreprenörskap. Ett av mina huvudbudskap till dem brukar bara att de ska göra saker de älskar att göra, tillsammans med människor de älskar (eller åtminstone tycker om och vill väl). Och att de ska göra de här sakerna utan att skada sig själva eller andra människor längs vägen. Det har bland annat landat i en ny modell för hållbar idé- och affärsutveckling, där mening är själva utgångspunkten. Människor som gör meningslösa saker kommer att skapa meningslösa erbjudanden som i sin tur leder till ett meningslöst samhälle. Så kan vi inte ha det.
Ram Dass har formulerat en tanke om livet – i förhållande till den oundvikliga döden – på ett väldigt fint sätt:
”We’re all just walking each other home.”
Kanske ligger nya lösningar i existentiella tankar istället för ekonomiska? Jag kommer fortsätta att hämta näring för mitt arbete med att hjälpa människor i psykologi, sociologi, teologi och filosofi snarare än i företags- och nationalekonomi. Jag vill fortsätta att diskutera några viktiga frågeställningar med människor. De där grundläggande frågorna om hjälp. För några år sedan sade en klok människa till mig att det inte går att lita på människor som aldrig ber om hjälp. Att be en annan människa om hjälp är något av det mänskligaste vi kan göra, eftersom den som hjälper en annan människa gör det viktigaste en människa kan göra för att bli bekräftad och sedd.
Alltså, att våga diskutera meningen är viktigt. Att ta den som utgångspunkt för våra idéer är lika viktigt. Vi behöver fråga varandra: Kan jag hjälpa dig med något? Och om vi får ett jakande svar behöver vi ställa nästa fråga: Hur tror du att jag kan hjälpa dig?
Andas. Försök att ge dig tid att respondera på alla tankar, känslor och intryck. Reagera responsivt. Vi behöver ge oss möjlighet att hjälpa varandra till kärlek, tillit och lust. Och att be varandra om hjälp.
Jag försöker att lära mig detta. Det är inte alltid jättelätt. Försöker att hitta hem. Och nånstans där får jag landa den här långa texten. Så jag gör det i Lars Winnerbäcks ”Tror jag hittar hem”.
”Jag har jagat efter pärlor Efter det som gör mig glad Jag släpar runt ett bagage Jag släpar runt en fasad Och om jag hade en dröm Var det en långsam dröm som rör sig Över åkrar och fält Över land och stad”
Jag är inget. Och när jag förstår det kan jag vara allt. Låt det som hända händer. Andas. Vi är ju ändå bara på väg hem. Tillsammans. Plötsligt så känns allt lite mer hoppfullt. Där vill jag utveckla idéer tillsammans med andra. Som skapar samhällsnytta för andra människor och planetnytta för allt annat levande. Om det dessutom skapar ekonomisk bärkraft som gör det möjligt för mig att försörja mig på detta är jag hemma.
