Är det dags att lämna de sociala medieplattformarna eftersom de förstör samtal och sammanhang?

Ärkebiskop Antje Jackelén 2019. Fotograf: Magnus Aronson/Ikon

Ärkebiskop Antje Jackelén är en viktigt röst i det stora utvecklingssamtalet om kungariket Sverige. Nu har hon valt att ta twitterpaus och det har diskuterats flitigt. På ungefär det sätt som vi diskuterar idag. Svart och vitt. Rätt och fel. För och mot. Har läst så mycket dumt i debatten. Det får mig att tänka på det gamla ordet socialisation. Som förr var någorlunda synonymt med att en grupp rimliga människor kollektivt uppfostrar de enstaka orimliga människorna. De som hatar, hotar och beter sig obehagligt. De som girigt roffar åt sig och skyller på andra. De som utan anledning demoniserar andra människor på grund av kön, hudfärg, vem de älskar eller något annat.

Det var lite så vi tänkte.


Socialisation, inom sociologin den process genom vilken grupplevande arters individer införlivar omgivningens normer/kultur för att stärka gruppens samlevnad och överlevnadsmöjligheter. Åstadkoms ofta indirekt via kontakt med gruppens medlemmar, det vill säga till stor del omedvetet.

Wikipedia

Det känns som att socialisationsprocessen har spegelvänts eller reverserats. Det är lätt att dras med i de orimliga människors språk, attityd och tempo. Den efterföljande debatten om ärkebiskopens twitter-paus är ett tydlig exempel på just det. Kommer du ihåg presidentvalskampanjen i USA 2016? Som vi på något sett såg på som underhållande och hemsk samtidigt. Då, när Donald Trump för lång tid framöver satte standarden för det politiska samtalet i västvärlden.

En som reagerade då var Michelle Obama. Som med sitt flitigt citerade uttalande ”When they go low, we go high” försökte påminna andra om att vi kan bättre.

Så hur går det för oss nu, fem år senare? På en skala från noll till hundra? Inte så bra, tycker jag. Alla mot alla. Det är alltid nånannans fel. Konfliktlinjerna blir allt fler och allt konstigare. Det nya liberala är att vara reaktionär och konservativ och krävande. Varje bild på en svensk politiker som ska spridas i sociala medier visar en sammanbiten, arg, nedlåtande och krävande uppsyn.

Jag tror att kulturen vi skapat i de sociala medierna är helt grundläggande i denna förskjutning. Och kanske är det dags att vi börjar ifrågasätta den där strategin i att vara närvarande på de där plattformarna för att på något sätt bidra till god socialisering. Jag tänker att ärkebiskop Antje Jackelén gör helt rätt. Kanske är vi fler som borde följa hennes exempel. Men vadå, är det inte lite elitistiskt uppgivet att ens tänka tanken på att lämna?

Nej. De flesta av oss är inte med när rasister marscherar eller kvinnohatande män träffas i grupp. De flesta av oss försöker inte förändra kriminella gäng med vår blotta närvaro på nätterna. Kanske är det så att behovet av att samlas igen, utan den här polariserande kulturen börjar bli så starkt att vi kan hitta nya vägar? Jag tror att det – precis som i alla andra rättvisefrågor – handlar om att vi måste sluta vänta. Tiden löser inte saker åt oss. Men aktiv handling kan göra det.

Det börjar nog i den egna känslan av sammanhang och det egna begäret efter bekräftelse. Rädslan att göra fel och/eller viljan att göra rätt. Men var rädd om dig och dina tankar och känslor. För socialisationen pågår. Och vem socialiserar dig?

Goda samtal pågår någonstans

Det är lätt att hamna i debatt. I destruktiva samtal där lyssnande inte pågår. Där allt blir svart eller vitt och polariseringen får människor att välja sida utan djupare eftertanke. När klimatkrisen hamnar i den polariseringen förlorar vi. Klimatkrisen är inte påhittad av någon enskild politisk ideologi. Där är större än andra mänskliga påhitt, som kapitalismen, den naiva tron på evig tillväxt eller socialismen.

Vi kan mäta saker med naturvetenskapen. Försöka oss på att förstå naturliga processer i de ekosystem som är själva grundförutsättningen. Men, vi måste nog också söka oss till tolkning. Hur vi tolkar de data vi samlar in kommer att vara avgörande för människans och mänsklighetens anpassning till de förändringar som kommer i klimatkrisens spår. Våra tolkningar kanske till och med kan påverka hur allvarliga konsekvenser vi skapar genom att driva på klimatkrisen.

Det pågår sådana här samtal. Där människor möts med stör öppenhet och försöker tolka tillvaron och existensen. Inte sällan leder sådana här samtal till ny samtal. De liksom sprider sig och smittar.

Här är några sådana aktuella samtal jag vill smitta dig med:

Läsarpodden
I läsarpodden möts teologerna Joel Halldorf och Patrik Hagman i samtal om en bok de läst. Men samtalen blir djupare än så. Jag vill varmt rekommendera tre av deras samtal, liksom böckerna som är samtalens utgångspunkt.

Om mänsklighetens godhet (med utgångspunkt i Rutger Bregmans bok Humankind)
https://open.spotify.com/episode/2C6aQfBXSN5ZfMw2pA4SVf?si=Pc4XOZz3RWeXjsJ-jQnt8g

Om social hälsa, själavård och ångest (med utgångspunkt i Roland Paulsens bok Tänk om)
https://open.spotify.com/episode/2WVNXVnYbhd4HOhiWmojHy?si=2ps9E0EFSUmGm9gx25re9g

Om klimatkrisens allomfattande konsekvenser (med utgångspunkt i David Wallace-Wells bok Den obeboeliga planeten)
https://open.spotify.com/episode/76gtans7f7hvp81C0sfM1s?si=9Ss7U_ARTPGina_pVvVBJg

Morphosis unfolding growth in FAITH with Gerhard Bley
Trots den engelska titeln så sker samtalet på svenska. Den empatiska ledaren Gerhard Bley (VD för Kavli) i ett djupt och klarsynt samtal med Lina Fogelberg and Petra Trobäck. Ett samtal som drivs av mening och har tankepauser som faktiskt inte är bortredigerade. Bara en sån sak. Tankepauser. Som kan behövas när en ledare för en stor koncern som ligger bakom väldigt kända varumärken i din livsmedelsbutik pekar ut bristerna med kapitalismen.

https://play.acast.com/s/morphosisunfoldinggrowth/gerhardbley

Leva och låta leva – KG Hammar
KG Hammar i Tankar för dagen från 27 mars 20201. Han sammanfattar som vanligt i stort sett allt: Vi måste försöka urskilja vad i ”det normala” som är hållbart i en värld där rätten till liv är erkänd och eftersträvansvärd, och vad som inte är det.

Hållbarhet & Existens
I fem samtal fick vi möta känslor, tankar och en djupare känsla av tillsammansskap även i olikheter när vi valde att utmana de kvävande ekonomiska, teknologiska och politiska perspektiven på klimatkrisen. Eller kanske förnekandet av den.

Var med när vi lyssnar på:

Petra Carlsson (präst, docent i teologi och lektor vid Teologiska högskolan) och Pekka Mellergård (överläkare, docent i neurokirurgi). Maria Küchen (författare, poet och kulturjournalist) och David Jonstad (journalist, författare och föreläsare). Björn Wiman (journalist och kulturchef på Dagens Nyheter) och Pella Thiel (ekolog och bland mycket annat medgrundare till Omställningsnätverket och ordförande i End Ecocide Sverige). Paula Richter (psykolog studierektor, ordförande i Psykologer för hållbar utveckling och verksam i Klimatpsykologerna och aktivist) och Rom-klubbens ordförande Anders Wijkman (författare, samhällsdebattör med ett rikt förflutet i svensk och internationell politik och diplomati). Ing-Mari Wieselgren (överläkare, Sveriges första nationella psykiatrisamordnare och idag projektchef för Uppdrag Psykisk hälsa på Sveriges Kommuner och Regioner) och Jonas Gren (poet och författare).

Samtalen finns på UR Play.

I många av de här samtalen finns det plats för nya idéer och tankar. Här finns Framtidsentreprenörer. Det är därför jag tror att det är så viktigt att vi öppnar dörrar för fler samtal och möten mellan olika människor.

Vi kan vara ganska bra på det.

Titta och lyssna. Reflektera och respondera. Låt det ta tid.

/Fredrik Bronner

Hållbarhet & Existens – nya perspektiv på klimatkrisen

Tillsammans med Studieförbundet Bilda och Nikolai församling, Svenska kyrkan Örebro har vi skapat Hållbarhet & Existens. Med dessa samtal vill vi hitta nya perspektiv på klimatkrisen. De första fem samtalen finns nu på UR Play.

I de första fem samtalen möter vi:

Petra Carlsson 
Präst, docent i teologi och lektor vid Teologiska högskolan

Pekka Mellergård 
Överläkare, docent i neurokirurgi

Maria Küchen 
Författare, poet och kulturjournalist
 
David Jonstad
 Journalist, författare och föreläsare

Björn Wiman
Journalist och kulturchef på Dagens Nyheter

Pella Thiel 
Ekolog och bland mycket annat medgrundare till Omställningsnätverket och ordförande i End Ecocide Sverige

Paula Richter 
Psykolog, studierektor, ordförande i Psykologer för hållbar utveckling och verksam i Klimatpsykologerna samt aktivist

Anders Wijkman 
Författare, samhällsdebattör med ett rikt förflutet i svensk och internationell politik och diplomati, ordförande i Club of Rome

Ing-Mari Wieselgren 
Överläkare, Sveriges första nationella psykiatrisamordnare och idag projektchef för Uppdrag Psykisk hälsa på Sveriges Kommuner och Regioner
 
Jonas Gren 
Poet och författare

Se samtalen om läs mer frågeställningarna på hemsidan: samtalsfestival.se.

Vi skulle göra en samtalsfestival. Där vi tänkte samla människor som vill mötas och samtala om klimatkrisen och människan. Men, en pandemi gör att vi får vänta med den festivalen.

Under tiden gör vi samtal på andra sätt. De första fem samtalen spelade vi in i S:t Nicolai kyrka i Örebro utan publik. De kommer att visas i UR Samtiden våren 2021.

Vi vill hitta andra perspektiv på klimatkrisen. På samtiden, människorna och livet på planeten vi är helt beroende av. Samtalet har länge helt dominerats av ekonomi, teknologi och politik – alltså samma utgångspunkter som skapat krisen. Vi behöver prata om det. Med andra människor. Men andra perspektiv.

Samtalsledare och initiativtagare är Sara och Fredrik Bronner.
Producent är Magnus Sundell, Studieförbundet Bilda.

Programmet är utarbetat av Bronner & Bronner Samhällsförbättring i samarbete med Studieförbundet Bilda och Nikolai församling (Svenska kyrkan Örebro). I programgruppen ingår också Sara Nässelqvist, citypräst Nikolai församling och Elin Kullingsjö, verksamhetsutvecklare Studieförbundet Bilda.

Vi är så tacksamma för de här samtalen. Och kommer att möta fler människor i samtal framöver. Dessutom har Studieförbundet Bilda utvecklat ett material för att diskutera de här samtalen och frågeställningarna i studiecirkel.

Tillvarons tillhåll – om staden och platsen

OBS i P1 har den här veckan publicerat en serie samtal under rubriken Tillvarons tillhåll som du som arbetar med stads- eller samhällsplanering borde lyssna på. Även du som arbetar med platsmarknadsföring kan nog må bra av att lyssna på de här talade essäerna.

Efter att ha jobbat med såna här frågor i mer än tjugo år har jag blivit en sån där människa som går i cirklar. Som känner igen cyklerna av trender i hur vi diskuterar städer och platser. Pandemin har satt saker i skarpare ljus. Digitaliseringen som fortsätter bidrar med några skarpa kontraster.

I det tredje samtalet är utgångspunkten Jane Jacobs tankar om staden. När jag lyssnar på det påminns jag om något. Nämligen att det är människorna som är platsen. Summan av liv. På rätt plats är det inte bara människorna, utan även allt annat liv. Djur, natur, väder och vind.

Det är i mellanrummen det händer. Mellan husen, i parkerna, på torgen, trottoarerna, framför scenerna, vid borden. När vi möts, reagerar, responderar och känner något. Där uppstår dragningskraften.

Vad skulle hända om vi fördjupade och breddade våra samtal om framtidens städer och platser? Kopplade ihop oss med gårdagen? Om vi förstår varför vi står där vi står blir det kanske lättare för oss inse vad vi behöver nu. Så att vi kan ta kursen mot framtiden på ett mer hållbart sätt.

Jag står kvar i min korsning där mening, samhällsnytta, planetnytta och ekonomisk resiliens möts. I just min korsning ser jag en stadskärna som sakta tömts på mänskligt innehåll, där matbud som har bråttom tar plats i mellanrummen. Men de ser ganska ensamma ut.

Samtalen i OBS kräver lite av dig som lyssnar. De är korta, men innehållsrika. Kanske tvingar dig att respondera snarare än omedelbart reagera. Jag tror att det är bra. Kanske är det så vi borde se på våra städer och platser också? Det är nog värt att prova. Tillvarons tillhåll, mellanrummen, livet mellan husen. Svaren finns ju där. Hos människorna och allt annat som lever. Det är ju vi som attraherar varandra.

/Fredrik Bronner

Källor till nya samtal

Häromdagen lyssnade jag på det senaste avsnittet från P3 Dystopia. Om yttrandefriheten. Imponeras av hur redaktionen bakom det här programmet om och om igen sätter samtidens och framtiden stora utmaningar och hot i fokus. Här belyser någon viktiga saker från olika vinklar. I en blandning av fakta och fiktion skapas insikter, frågor och kunskap. Som föder andra samtal.

Det där är fint. Att producera något som gör att människor kan mötas och prata med varandra. Ett sådant samtal skulle jag vilja samlas i efter att ha lyssnat på de här två avsnitten:

Hoten mot yttrandefriheten: https://sverigesradio.se/avsnitt/1681459
Identitetspolitik: https://sverigesradio.se/avsnitt/1487088

Jag kan också tänka mig att lägga till ett par böcker att läsa inför samtalet:

När själen går i exil, av Mikael Kurkiala: https://www.verbum.se/livsfragor/nar-sjalen-gar-i-exil-p52637951

Horisonten finns alltid kvar, av Jonna Bornebark: http://volante.se/bocker/horisonten/

Gud: Jakten, av Joel Halldorf: https://fritanke.se/bocker/gud-jakten/

Hel och hållen, av Kerstin och Anna Hennerdal: https://www.bokus.com/bok/9789197909709/hel-och-hallen-10-visdomsord-for-ett-mer-hallbart-liv/

Eventuellt skulle jag heller inte kunna låta bli att hämta upp några tankar från den lilla boken Till dig som vill visa vägen, som Sara Bronner och jag skrivit.

Jag skulle vilja diskutera frågor om den lilla människans existens i den stora världen. Om mening, sammanhang, tro, tvivel och tillit. Hur vi kan leva tillsammans på det sätt som vi kommit överens om via lagar, regler och överenskommelser, men utan att hota andra levande varelsers rätt till samma goda liv.

Vad driver oss och varför?

Allt vi människor gör tar sin början i en reaktion eller en respons. Vi sägs leva i en superindividualiserad tid och världens mest moderna och sekulära land. Samtidigt kan vi inte välja bort tillsammansskapet. Som kolbaserade livsformer är det omöjligt för oss att frikoppla oss från fotosyntes och ekosystem. Som kännande och tänkande varelser är det lika omöjligt för oss att frikoppla oss från andra.

Någonstans i sådana här samtal är jag övertygad om att vi kommer att kunna hjälpa varandra att hitta nya innovationer, relationer och sätt att göra saker bättre. Sätt att må bättre. Vilket krävs av oss just nu. Eftersom våra relationer inte bara är här och nu. De är också långa, i den djupa tiden, med de som levt före oss och de som ska leva efter oss.

Därför vill jag öppna samtal där naturvetenskap, samhällsvetenskap och ekonomi möter teologi, filosofi, psykologi och sociologi. Vi gör oss själva och livet en otjänst när vi reducerar människan till homo sapiens eller homo economicus. Vi är inte bara köpare eller säljare, förövare eller offer.

Det är lätt att gå i ljudväggen. När rädslan av att missa den senaste podden eller artikeln slår till. Men de senaste åren har P3 Dystopia berört mig på djupet med sitt klarsynta sätt att förmedla viktiga kunskaper och insikter.

Så tillbaka till det där samtalet jag vill bjuda in till. Med utgångspunkt i källorna jag listade här ovan. Skulle du vilja vara med i ett sådant?

/Fredrik Bronner

Tio minuter med Bronner & Bronner, del 10: Hur jobbar Bronner & Bronner hållbart?

Hösten 2020 släpper vi en podd.
Tio minuter med Bronner & Bronner.
En serie samtal om människan, våra idéer och hållbar utveckling.

I det här samtalet granskar Kerstin om Sara och Fredrik lever som de lär.

I det tionde samtalet frågar sig Kerstin Önnebo hur Sara och Fredrik Bronner själva jobbar för att göra det som de försöker hjälpa andra att göra. Alltså jobba utifrån de fyra delarna mening, samhällsnytta, planetnytta och ekonomiskt resiliens.

Sara berättar om det sköna i att förfoga över sin egen tid. Fredrik om hur han försöker göra sig av med pengar, eftersom han vill ha så lite med pengar att göra som möjligt. Och mycket mer.

Hur vi klarade oss i Kerstins utfrågning? Lyssna och döm själv.

Vi har spelat in tio samtal tillsammans med Kerstin Önnebo. Vi samtalar med utgångspunkt i Bronner & Bronners filosofi om hållbar idéutveckling. I tio avsnitt på tio minuter går vi igenom nuläget för mänskligheten och planeten. Vi talar om varför det blev som det blev, och hur vi skulle kunna göra något annorlunda genom att balansera mening, samhällsnytta, planetnytta och ekonomisk resiliens i all idé- och affärsutveckling. Hur vi kan utveckla ett verkligt hållbart entreprenörskap helt enkelt.

Tänk TV

Jag har suttit i studion hos fantasiska WestreamU och spelat in ännu ett avsnitt av God Morgon Huddinge. Eller kanske det första. För nu har vi för första gången gjort de här samtalen direkt för skärm/TV. Konceptet började som en morgonsoffa på ett frukostmöte för företagare, investerare och beslutsfattare för många år sedan. På ett sätt som görs i många kommuner i Sverige.

Sedan något år har vi haft med oss gänget på WestreamU som filmat våra samtal på scen för att göra det möjligt att visa dem i efterhand. Men i allt väsentligt har vi gjort ungefär samma samtal. Gjorda på scen, för publik.

Fredrik Bronner i samtal med Anders Ferbe, ordförande i Arbetsförmedlingen och regeringens samordnare med anledning av coronavirusets effekter på arbetsmarknaden.

Det här året har vi gått ifrån scen och publik till scen utan publik och nu till helt digitalt producerad sändning. Jag i studio och gästerna hemifrån. Med professionell produktionshjälp blir upplevelsen en helt annan när jag själv är värd i Zoom eller Teams.

Att jobba med proffs. Jag påminns om hur bra det är. Tekniken är tillgänglig och vi kan alla producera i stort sett vilket content som helst för digital publicering idag – text, bild, film, ljud. Men, vad är det jag är bra på? Varför sitter jag där jag sitter? För mig handlar det om att jag är nyfiken på människor och vill hjälpa dem att berätta viktiga saker.

Vi planerar flera samtal nästa år. Hur ska vi göra? Tänker vi en comeback på scen? Eller hur gör vi. Vi har ställt om och ställt tillbaka och ställt om igen. Nu behövs det förutsägbarhet. Vi tror nog att vi måste tänka TV. Det finns många fördelar med det. Jag tror att vi kommer att nå flera, men framförallt göra de här samtalen mer angelägna i det här formatet.

Panelsamtal om Huddinges attratktionskraft.

Nu har jag ett uppdrag att skriva fram ett utvecklat koncept för den här typen av samtal. Känner mig inspirerad och glad. Min hjärna är lite utmattad av alla notiser, meddelanden och informationstyper som min smartphone givit mig. Men det här. Att tänka TV. Det är liksom analogt på något sätt. Eftersom jag jobbar med proffs. Då kan min hjärna göra sitt, och bara det.

Tänk TV.

/Fredrik Bronner

Att prata med unga

Den här förmiddagen mötte vi elever på Thorén Business School i Örebro. Unga människor som precis börjat sitt sista år på gymnasiet. Tre pass. Fyrtiofem minuter vardera. Om tillståndet på planeten och behovet av hållbar idé och affärsutveckling.

Vi ställer oss i en korsning. Mellan mening, samhällsnytta, ekologiskt värde och ekonomisk bärkraft måste balanseras. Där växer vår filosofi. Att prata med unga människor om varför det är viktigt känns väldigt angeläget. Vi har ju inte plats för fler affärsmodeller som bidrar till ökade klyftor mellan människor, ökade utsläpp som bidrar till ökad uppvärmning eller fler meningslösa prylar och tjänster.

Nu kommer det generationer som inte bara måste utvecklas och må bra, utan även ställa tillrätta de problem som vi som gått före dem skapat.

När vi ger dem i uppgift att remixa idéerna som skapat dessa problem så får vi alltid höra kloka tankar. Idag om hur VOI skulle kunna ersätta bilresor istället för promenader. Hur engångsförpackningar för hämtmat skulle kunna ersättas och hur energydryckskonsumtionen skulle kunna ställas om.

Det är fint att prata med unga. Men det finaste är att lyssna på dem.

Hur lyssnar du? Förslagsvis som du vill bli lyssnad på.

Gick just in och kollade LinkedIn. Måste ju vara där, trots att jag inte alls trivs. Har svårt för det där eviga skrävlandet och låtsas-relaterandet. Eller så är jag gammal och trött. Men, jag blev provocerad och det födde några tankar om att lyssna.

Det saknas inte erbjudanden om tips för hur jag ska bli en bättre talare, storyteller eller nätverkare. Håll kameran så här när du filmar dig själv. Glöm inte att erbjuda något extra till dina följare. Lägg in en retorisk fråga här och där. Eller något annat knep ur trollkarlens hatt. Gott så, men varför pratar vi så sällan om konsten att lyssna. Det är ju liksom den allra mest grundläggande grejen i all kommunikation. Utan lyssnande ingen dialog utan monolog.

Här kommer några frågeställningar som kanske kan vara till hjälp när du reflekterar över hur du lyssnar.

Vilken lyssningsnivå är din?

Det finns olika sätt att lyssna. Vilket beteendevetenskaplig forskning noterat. De här klassas på olika sätt. Jag gör det så här:

Nivå noll: Du lyssnar inte alls
Den här nivån har blivit allt vanligare. Vi låtsas lyssna, men gör det inte. Vi nickar bekräftande eller hummar ibland. Samtidigt som vi gör något helt annat som upptar vår uppmärksamhet (chattar med andra, dagdrömmer, kollar sociala medier, skickar SMS eller något annat). Den här lyssningsformen har till och med letat sig in på allt fler möten. Yttrar sig i både digitala samtal (chatt/zoom) och möten där människorna är i samma rum.

Nivå ett: Du lyssnar, men hör inte
Den här nivån är också vanlig. Här tar du in ljuden från den du lyssnar på, men du har svårt att tänka på något annat än dig själv. Du förbereder dina svar innan de ens efterfrågats. Allt som sägs handlar om dig, dig och dig. Du drar in andan för att avbryta. Det här är inte ett sätt att lyssna, snarare ett sätt att berätta.

Nivå två: Du lyssnar med hjärnan
Här hör du vad den andra människan säger. Din hjärna registrerar orden, meningarna och du försöker förstå vad som sägs. Du värderar och reflekterar. Din uppmärksamhet är i samtalet på ett intellektuellt sätt.

Nivå tre: Du lyssnar fullt ut
Den djupaste nivån av lyssnande sysselsätter alla dina sinnen. Ditt intellekt och dina känslor är involverade. Det här är ett sätt att lyssna som skapar värden de andra nivåerna inte gör. Här skapar vi relationer på riktigt. Genom att vara ärliga, sanna, tillgivna, hjälpsamma och sträva mot tillsammansskapet och en känsla av sammanhang när vi lyssnar. Så hjälper vi den som talar att göra samma sak. Här skapas tillit.

De här olika nivåerna blir svårare. Att inte alls lyssna är förstås lättast, och att lyssna fullt kräver mest av oss. Men, det är också det sista som kommer att ge oss mest tillbaka. Det är också, vilket kanske är viktigast, det sätt som kommer att vara mest tillfredsställande för den vi samtalar med. Eftersom vi alla vill bli tagna på allvar, alltså lyssnas på i samtal.

Hur blir du lyssnad på?

Fundera en stund över hur människor lyssnar på dig. Du har med stor säkerhet mött människor i de olika lyssningsnivåerna. Försök att minnas hur det känts. Reflektera lite över om det kanske skiljer sig beroende på situation, typ av samtal och relation. Eller något annat.

Vad driver dina samtal?

Alla samtal är olika och leder till olika saker. Sättet vi lyssnar på kommer att vara avgörande. Vad driver dina samtal? Varför går du in i dem? För att få någons bekräftelse? För att hjälpa någon? Slentrian eller kanske måste-möten? Oavsett drivkraft behöver du komma ihåg att sättet du lyssnar på kommer att påverka den som talar. Här kommer våra relationer att definieras.

Jag älskar att lyssna. Rör mig mellan de olika nivåerna hela tiden. Men de bästa samtalen är de djupa. De som fångar mig. När jag helt fokuserar på den jag samtalar med. Då väcks något i mig. En vilja att vara tillsammans. Att vi gör något här och nu. Något viktigt. Det tog lång tid för mig att komma till den insikten. Att det krävde något av mig.

Men, oj så belönande det har varit.

/Fredrik Bronner