Vi har en regering som styrs av ett parti som inte är med i den. Som sänker skatter på saker som är skadliga för människor och ekosystem. I kommunerna bygger vi lager och handelsplatser och bostäder på åkermark. Det diskuteras om människans skapelse AI som att den är någon slags gudomlighet som människan inte skapat och som utvecklas på ett sätt som vi inte ska lägga oss i.
Alla de människor som fattar besluten har tillgång till aktuell och historisk forskning. Likaså tillgång till expertis som kan göra kvalificerade konsekvensanalyser av besluten. Ändå blir det så här.
Drivkraften verkar vara låst till någon slags konkurrenstanke. Om inte vi förstör våra egna förutsättningar så kommer någon annan att göra det. Det där är en inochutvänd och uppochnedvänd logik. Rationell? Ja, så länge som ekonomisk girighet får vara en dygd. Kanske är det inte så konstigt att 24 procent av de tillfrågade i en studie uppger att livet känns meningslöst. 12,5 procent av befolkningen i kungariket Sverige har recept på antidepressiv medicin. Fler än 657 000 svenskar fick opioider som smärtstillande läkemedel förra året.
Så, nu kan den som känner sig manad stillsamt fira att plastpåseskatten avskaffas av vår handlingskraftiga regering. Om det kommer att livet känns mer meningsfull för fler är i dagsläget oklart. Alldeles nyss hörde jag ett statsråd säga att det som skiljer människan från AI:n är att vi har moral och kan fatta beslut som gör skillnad på fel och rätt. Samma statsråd ansåg dock att det var omöjligt för demokratin att begränsa utvecklingen av AI. Det får nog tolkas som att detta uppgivna tillstånd då anses vara moraliskt rätt av statsrådet i fråga. Uppgivna ledare upphöjer misslyckande till dygd.
Jag är inte så säker på att det behöver vara så. Vi kan bättre. Vi kan ta riktigt ansvar. Det visar mängder av människor varje dag. I det tysta. I det som kallas vardagen. I nära och viktiga relationer. Nöd och lust, glädje och sorg.
I verkligheten sjunger fåglarna högre än ekonominyheterna just nu. Om vi går ut och lyssnar kanske vi hör något meningsfullt?