Vi är som kollektiv, kultur och samhälle på väg att göra det oerhört svårt för kommande generationer att leva. Det står klart på så många sätt. Jag tror att vi behöver en annan agenda. Här är en tanke kring allvaret och våra vanliga möten. En måndag morgon. Vad skulle hända om vi tänkte så här:
1. När du kliver in i måndagsmötet måste du passera en dörr där du möts av en människa som ser dig djupt i ögonen och frågar: Är du redo?
2. Första punkten på dagordningen: Varför är vi här, i det här sammanhanget, i den här gruppen?
3. Andra punkten på dagordningen: Vad är det vi är kallade att göra?
4. Tredje punkten på dagordningen: Hur bra går det för oss på en skala från noll till hundra?
5. När mötet avslutas, måste du passera samma dörr. På vägen ut står en människa där, igen med frågan: Är du redo?
Jag vet inte, men jag tror att något kanske skulle bli något lite annorlunda.