Det digitala mötet behöver en bra story

2020 blev året då vi lade mängder av timmar i digitala möten. Stora och små. Långa och korta. Men vad gör de här mötena intressanta egentligen? Fredrik stannar upp och tänker efter.

Hörs jag? Din kamera är av. Laggpaus. Siluetten av en människa mot ett fönster i motljus. Och så plötsligt det där fantastiska mötet som alla borde varit med på. Jag har aldrig tidigare lagt så mycket tid på olika digitala möten. Idag stannar jag upp och reflekterar lite över vad som gjort ett fåtal möten riktigt bra.

Tänk TV. Så har de filmare jag haft förmånen att jobba med under året när jag själv varit mötesvärd sagt. Eftersom jag aldrig arbetat professionellt med TV-produktion så tog mig ett tag att förstå vad de menade. Det handlar nog i grunden om att vara intresserad av människan (eller människorna) som pratar i rutan. Att få dem att vara klara och tydliga och engagerande. Mänskliga, alltså. Att använda tekniken på ett sätt som lyfter deras berättelser.

Det krävs inte så mycket egentligen. En människa, en story. Gör sedan inget som står i vägen för den storyn. Jag uppskattar korta filmklipp. Inte traditionella powerpoint-dragningar men på skärm. Och diskussion ska göras när det finns anledning. Aldrig annars. Menti är bra när vi vill ha data som går att åskådliggöra och använda i diskussioner. Inte annars. Omröstningsfunktioner är bra när vi vill rösta. Inte annars.

Vägen till engagerande möten är inte att använda all teknik vi kan. Inför nästa år ser jag fram emot ännu mer genomtänkta digitala möten. Där vi tänker TV. Tydliga berättelser som vi kan diskutera efteråt. Med de vi behöver diskutera tillsammans med.

/Fredrik Bronner